 |
"Santa Chocolate Shop", 1997
© Paul McCarthy
Courtesy Hauser & Wirth Zürich London
|
"Apple Heads on Swiss Cheese", 1997-99
© Paul McCarthy
Courtesy Hauser & Wirth Collection, Schweiz
|
På inbjudan och affischer möter man en stint stirrande tomte med glasögon och lösnäsa, lika slaskig kring den skäggprydda munnen som Dan Aykroyds rolldito i Hollywoodkomedin "Ombytta roller" från 1980-talet. Den präktigt berusade filmtomten tuggade i en fantastisk scen girigt på en stulen laxsida. Paul McCarthys olika "rollkaraktärer" skruvas ytterligare, och frossar i allt kladd som den mänskliga kroppen förmår att avge. Skolad under en period då fortfarande action painting, och konstnärer som Jackson Pollock, hade visst inflytande, driver Paul McCarthy hejdlöst med den romantiska bilden av målaren som kränger ut och in på sig själv, frossande i färg och själsliga eruptioner. Hans medel är videofilmade akter (performance) som slutligen ändar i en blandning av skulptur och installation.
Utställningens första rum är en magnifik och fullständigt sanslös uppvisning i absurda övergrepp, gärna med grovpornografiska anspelningar. Tänk er en inspelnings- och uppspelningsplats där filmer som Pasolinis "Salo, eller Sodoms 120 dagar", Greenaways "Kocken tjuven, hans fru och hennes älskare" och Polanskis "Pirater" korsas, men där rollbesättningen har ersatts av ett gäng improviserande studenter, på ett kraftigt urartat nollningsuppdrag. McCarthys sprutglada pirat och övriga besättning excellerar i kreativa lösningar för att exponera allt som är möjligt att tömma ur det mänskliga innandömet och dess kroppsöppningar. Ketchupen, majonnäsen och lönnsirapen flödar.
 |
"Pirate Party", 2005,Performance photograph (Caribbean Pirates, 2001-2005 i samarbete
med Damon McCarthy), © Paul McCarthy
Courtesy Hauser & Wirth Zürich London
|
Caribbean Pirates, 2001-2005
© Paul McCarthy
Courtesy Hauser & Wirth Zürich London
|
På ena kortväggen exponeras en flerdelad video där "handlingen" utspelar sig parallellt i sex olika tagningar. "Carribean Pirates" är titeln och en stor del av hallen upptas av den övergivna och lemlästade scenografi där föreställningen spelats in. En av de första scenerna som jag ser visar en kvinna eller man som juckar nersmetad med blod och annan sörja mot ett avhugget mänskligt lår. (Silikonlåret ligger övergivet tillsammans med den övriga nersmetade rekvisitan i en av de uppställda scenografierna på utställningen)
Smärtan efter det första mentala knytnävslaget i magtrakten försvinner emellertid snabbt. Det groteska överdrifterna slår effektivt ut alla känslomässiga varningssystem och kopplar istället till skrattcentralen och sedan vidare till hjärnans överfyllda soprum. Det sistnämnda är kanske mest frustrerande och påminner en om hur effektivt man filtrerar, likgiltigt anpassar sig och normaliserar intrycken.
Särskilt givande blir det nu inte, att endast se Paul McCarthys verk som ett reaktionstest i en mental flygsimulator, även om utställningens titel "Head Shop – Shop Head" delvis antyder en sådan tolkning. Det är snarare hans pulveriserande av alla högtravande formuleringar och teorier kring konstens olika vägar och uttryckssätt som engagerar. Om han går illa åt måleriet, så tillfogar han möjligen samtidskonsten, som den utvecklats från 1960-talet och framåt mest skada. Det kommer att bli svårt att vandra genom utställningar, om relationer, övergrepp, hierarkier, identiteter och iscensättningar av allehanda slag, utan att dessa oundvikligen kommer reflekteras i McCarthys teatralt överdrivna skrattspegel. Även ironin och det absurda skämtet är konstnärligt förbrukat. Det är faktiskt helt strålande
Stockholm 2006-06-17 © Susanna Slöör
Moderna Museet | Omkonsts startsida
|
