Vitheten sluter sig runt de berättande linjerna. Som tunna ristningar med nageln mot en frostig förnsterruta, återger de motsträvigt sin historia. En frånvändhet finns i varje streck och en tystnad i varje yta.
    Stundtals riskerar biderna att upplösas i vitheten, att förtvina i sin sprödhet. Lena Pettersson räddar dem då, precis vid randen till förintelsen, med några kraftigt ansatta accenter.

Likt ikonostaser ställer Lena Pettersson samman händelser, historier och tankeslingor till berättelser där de enskilda delarna ger poetiska ingångar till verkens sammansatta uttryck.
     I botten ligger ofta grafiska blad, som delvis skymtar genom de tunna slöjorna av vithet. Deras exakthet skapar intressanta antydningar om andra bildvärldar, där sprödheten är av annat slag än den i kolets sträva ristande på ytan.

Stockholm 2006-03-13 © Leif Mattsson

"I själens trädgård " © Lena Pettersson

"Genomskinligt likt glas" © Lena Pettersson