Yngve Rådberg har övergivit det frontala rummet och låter istället hörnet markera centrum i målningarna som ingår i den nya sviten Claustrum. Som titeln på utställningen antyder (Claustrum står för lås, regel, stängt rum på latin) handlar verken om en instängd dramatik som utspelas på en mycket begränsad yta, där deltagarna utelämnas åt varandra och betraktarens godtycke.
      De dockskåpsaktigt uppställda tablåerna med sina frusna händelser har blivit något av ett signum för Rådberg. Ofta är stämningen förtätad eller hotfull. På den aktuella utställningen utgår varje bild från en och samma mittpunkt. Den horisontella linjen som skär genom bildplanet markerar separationen mellan vägg och golv. Den vertikala linjen blir således snittet kring vilket rummet viker sig inåt i bildrutan, men det hotar även vagt att vända sig utåt mot betraktaren. Dessa ambivalenta rumsligheter arbetade Rådberg med tidigt.

Kopplingen, som utställningsrummet skapar, till utilitaristen Jeremy Benthams ”Panoptikon”, fängelsefantasierna där fångarna kunde övervakas momentant av en och samma väktare, är associationsmässigt ett lite väl lättköpt analysverktyg. Så även diskussionen inom humaniora om övervakning och kontroll i största allmänhet.
      Intressantare i Rådbergs bildvärld är den repetitiva, tvångsmässiga formen och den inlindade vrede man anar att den döljer. När brister de kontrollerade formaten och den finmejslade ytan? Symboliken har i någon mån gjorts mindre tydlig den här gången. I flera av tablåerna är det nu istället en närmast orsakslös känsla av vanmakt som väcks till liv. Det vacklande obehaget frammanas även av det sjukhusaktiga ljuset och dess biassociationer. Men Rådbergs förtäckta lek med vår perception bidrar också till gungningen under fötterna. De instängda rummens skenbara stadga utövar en press på figurerna. Inte minst bidrar den till den tryckta stämningen i scenen, där kvinnan famlar efter nyckeln.

Stockholm 2006-11-30 © Susanna Slöör

"THE KEY " © Yngve Rådberg

"THE CONNECTION" © Yngve Rådberg

"THE DEAL" © Yngve Rådberg