Det påstås att Fellini döpte sin film om manligheten till "8 1/2" eftersom siffran skulle beteckna den vuxne mannens mentala ålder. Fördom eller sanning? På Carsten Regilds minnesutställning demonstreras i alla fall den pojkaktige mannens revir.

Carsten Regild (1941 - 1992) har för svensk sjuttio- och åttiotalskonst kommit att bli en gäckande ikon. Hans neodadaistiska angrepp, bland annat i kulturtidningen Vargen, var innovativt och vältajmat, men ändå förblev hans konstnärliga position svårdefinierad; han befann sig både innanför och utanför den dåtida samtidskonsten.
      Genombrottet kom med utställningen "Nekropolis" på Moderna Museet (1972), men helt oomtvistelig var ännu inte hans roll. Hans bilder ansågs stundtals för eklektiska och inslagen av en reklammässig emblematik något betungande. De ironiska grimaserna och det cyniska tilltalet kom dock att accepteras i allt högre grad, särskilt sedan postmodernismen befäst sin position inom svensk konst.

På den nu aktuella utställningen är det de tidigare verken som lyser klarast, trots - eller kanske på grund av - den stundtals trevande collagetekniken. Här varvas idéer och infall i en kreativ brokighet och den konstnärliga processen hålls levande ända fram till slutprodukten.
       Men redan här, bland de pojkdrömska fantasierna med förföriska pinuppor och diverse maskulin rekvisita, finner man embryot till den något stelare estetik som senare följer. År 1975 lyckades Carsten Regild patentregistrera sin bild av mannen med hatten - för övrigt en något tvetydig symbol för mannens sublimerade libido. Denna ikon återkommer sedan som ett slags varumärke för den regildska konsten, vilket visserligen skapar ett reklammässigt genomslag, men samtidigt urvattnar ikonens visuella potential.

I bilderna från sent åttiotal och tidigt nittiotal (han avlider 1992) är det nya hårdare anslaget helt utvecklat. Disparata bildelement staplas på varandra i ett alltmer väldesignat utförande. Skickligheten och den illustrativa tekniken har snart suddat ut spåren av den tidigare dadaistiska subversiteten. Regild har uppenbarligen förförts av de nya neonfärgerna och möjligheten att överföra foton till duk.
      Det är dock svårt att bortse från den dynamiska kraft som dessa sena målningar ändå utstrålar. Och om man som betraktare inte ställler sig i komparationens tjänst utan endast ser till de individuella verken, blir det uppenbart att dessa bilder bärs av en tydlig inneboende styrka.

Stockholm 2006-11-23 © Leif Mattsson

"Painting" 1975 © Carsten Regild

"Barcelona" 1970-tal © Carsten Regild