Det finns en tidsmässig rörelse i Tomas Renströms utställning där han till synes sorgmärkt tar spjärn mot en svunnen tid och kröker berättelsen runt nuet in i en oviss framtid - en dystopisk hyllning till en redan dömd värld kanske. I det inre rummet visas två stora målningar som motiviskt skapar en känsla av uppbrott och övergivenhet. En grupp människor, en familj, blickar mot betraktaren utanför en husliknande form på väg att upplösas. Två av medlemmarna i gruppen ser ut som om de vore andeväsen eller synvillor av avlidna anförvanter. Anden i uniform för tankarna till ett förlorat slag. Övervakning och krig ger sig metaforiskt till känna genom helikopterskuggorna som bakats in i den molntyngda himlen ovanför byggnaden. I en annan bild känns huskroppen helt övergiven med skuggan av ett bilvrak lämnat på backen. Tankarna går till avfolkad skogsbygd, inte ens attraktiv som sommarviste för den urbaniserade generationen som ärvde och kom efter.
I de mindre verken pågår en inventering och förberedelse för möjlig exploatering av nya utomjordiska världar. Perspektivet har kraftigt zoomats ut och man anar endast små skyddsklädda figurer. De rör sig genom rödfärgade ökenlandskap upplysta av solljus bruten genom en okänd atmosfär. Världarna är torra och landskapens färger är på god väg att fräta sig ur materien. I andra ovanifrån sedda vyer skönjs vaga konturer av byggnader som om man själv kontrollerande sökte av landskapet med lasersikte, inför den sista destruktionen eller för att spåra rester av liv. Tankarna förloras lätt i de både diffusa och övertydliga världar som Tomas Renström sköljer fram med hjälp av flödande temperafärg. Torkningsprocessen i sig bidrar till att i efterhand skapa väderlek, atmosfär och klippformationer. Det är inte alltför ofta som man får förmånen att se ett så genomarbetet och drivet temperamåleri som nu i Renströms fall. Han utnyttjar tillfullo lyskraften som finns att hämta kvalitetsmässigt i temperan, där bindemedlet till skillnad från i oljemåleriet bär fram färgpigmenten - inte omsluter dem. Det ytmässiga valörspelet mellan olika mörka kulörer, som exempelvis frigörs, bidrar effektivt till att frammana det giftigt sköna i den ödesmättade förmörkelsen eller sakta förödelsen av ett landskap.
Stockholm 2006-11-01 © Susanna Slöör |
|
"Terraformatering: grönt grid" tempera
© Tomas Renström
"Hemman - grön scanner" tempera © Tomas Renström
|
