Omkonst - Sevärt: Hans Olof Abrahamsson, Mats Lydén

www.omkonst.com:
Att visa det som inte är
Hans Olof Abrahamsson, Konstakademien, Tengbomsalen, 4-29/1 2006
Mats Lydén, Konstakademien, Galleri Öst, 4-29/1 2006
Text: Susanna Slöör

Hans Olof Abrahamsson
Konstakademien, Tengbomsalen, 4-29/1 2006

Det finns klara paralleller mellan den intima kammarmusiken och tecknandet. Då tänker jag främst på orkestrering för stråkar. Där finns ett visuellt och grafiskt uttryck i stråkens glidande över strängarna. Tryck och intensitet påminner om kolets och tuschpenselns möjligheter att smeka eller sprätta fram en linje. Även den fysiska rörelsen violinisten utför hjälper till att skapa ett bildmässigt uttryck. Tonen hos Beethoven, en gemensam favorit för Hans Olof Abrahamsson och mig, tecknar tydligt mellanrummet – det som inte är – och därmed skapas täta rum av omfamnad tystnad. Begrepp som intet och något förlorar sin mening då lyssnaren enkelt och överskridande vistas i dessa olika rum samtidigt. Abrahamssons kolteckningar vandrar innehållsmässigt mellan att forma tystnaden, mellanrummet, som en både positiv och negativ form.
I glaslådan, med de anspråkslösa figurerna av metallen som blev över, förs ett samtal mellan olika talande tystnader – mellan luftskulpturerna och skuggteckningen som löses ut i mellanrummen. Abrahamsson lyckas därtill, med hjälp av det fina samspelet mellan teckningarna, objekten och dess skuggor, lyfta fram Tengbomhallen som ett mycket lovande visningsrum för bildkonstens kammarmusik.

Mats Lydén
Konstakademien, Galleri Öst, 4-29/1 2006

Även Mats Lydéns måleri lånar sig till musikaliska jämförelser. Här går tankarna till fusionsjazz, som även blandar elektroniska och akustiska instrument. Det verkar finnas en vilja att kontrollerat pressa tonen, som får honom att behandla färgytorna som formmässigt isolerade linjeraster och övertoningar. Dessa enheter ställs likt prefabricerade moduler samman till rytmiska kompositioner. Formerna och motiven får klang och förses med både maskin- och naturlyriska drag från mer eller mindre figurativa förlagor. Den drivna tekniken och det medvetna komponerandet kan verka lite distanserande, vilket möjligen beror på avsaknaden av störningen eller misstaget, som bindande övergång mellan olika element i en bild. Det är helt i sin ordning, musiken måste kunna riktas till och sökas av olika personligheter. Man ska inte underskatta poängen med att konfronteras med ett annorlunda temperament.

Konstakademien | Omkonsts startsida