Människans medfödda lust att besjäla sin omgivning, tolka in ett leende i en sten och en hälsning i en trädgren, är en outsinlig källa till konstnärlig inspiration. Peter Tillbergs troll, groteskerier och fabeldjur känns hämtade från skogspromenaden, där naturen viskat honom i örat och bett att få bli till.
      Att läsa in sitt liv, känslor och glädjeämnen i de döda tingens former blir även ett ovärderligt verktyg för att söka självkännedom. I nästa steg ges betraktaren möjligheter att utforska sitt jag och sina medmänniskor genom Peter Tillbergs bronsskulpturer.

Tillbergs figurer beskriver i samma andetag människans tillkortakommanden och förtjänster. Man skulle kunna tala om ett känsloperspektiv, där ”jaget” och ”den andre” beskrivs utifrån hur upplevelsen känns inom en. ”Riddar Blåtunga” skildras som ett jag utan kropp. Endast med huvud, kön och ben tar han sig fram i tillvaron med munnen igenkorkad av den blå tungan. Kanske är det en bild av hur självmedvetandet egentligen ter sig.
    ”Nyfiken” med sin trattliknande sugpropp till mun eller ”Den omöjliga” med sin muddringslang till näsa/mun, som kört fast i tillvaron, väcker känslominnena till liv igen. Ibland kanske vi bara är kön på fötter som i ”De älskande”? På utställningen visas även pastellteckningar med scenerier hämtade från erfarandets inre sagovärld.

Stockholm 2006-10-18© Susanna Slöör

"Den omöjliga" © Peter Tillberg

"Riddar blåtunga" © Peter Tillberg