Totalt samsas tjugo deltagare (varav tolv från Valand och åtta från HFF) på utställningen som av naturliga skäl endast bjuder på mindre smakprov av deltagarna. Det går därför inte att jämföra presentationerna på ett rättvisande sätt med Konstfack och Konsthögskolan. Man kan ändå konstatera att även för Valandselevernas del är intresset riktat åt ett annat håll än mot måleri. Det lite försynta och lågmälda tecknandet finns där hos enstaka elever precis som på övriga skolor. Ofta är det naiviserande på ett sätt som för tankarna inte minst till Jockum Nordström, vars inflytande på yngre konstnärer knappast kan överskattas.

Främst är det dock video, på platt skärm eller projicerad på vägg, som återkommer. Fotoeleverna (HFF) håller sig i år till foto, stilla eller rörligt, med något enstaka undantag. Här riktas ofta intresset mot relationer och personliga upplevelser från barndomen, resor eller platser. Ska man även försöka se ett gemensamt drag i foto och DVD-verken hos Valandseleverna är det intresset för det udda, ofta med en humoristisk underton. Katarina Lundgren visar ett stenblock hon funnit som balanserar på en hög stolpe ute i skogen - skröna eller ej spelar mindre roll. Attila Urbáns halvtimmeslånga videoprojektion "The Breadeater" beskriver en miljö med röd stuga i skogen, prylar och en man som staplar bröd som för tankarna till såväl "Pettson och Findus" som till absurd teater. Det här absurda draget går igen även i Debora Elgeholms allvarsamma tårtkalas.

Personligen föredrar jag konstnären som jämbördig samtalspartner, utan alltför storslagna anspråk på att uttala sig om tillståndet i världen. I rollen som synliggörande samtidsorakel blir konstnären, med få undantag, rätt påfrestande. Den lilla historien, skämtet, eller att någon får mig att fästa uppmärksamheten vid det som vardagen sopat undan, uppskattar jag desto mer. Den opretentiösa tonen på utställningen känns därför uppfriskande.

Stockholm 2006-05-27 © Susanna Slöör

© Malin Bryntesson

© Attila Urbán

© Katarina Lundgren