Köer, spektakel och god stämning präglar som vanligt Vårsalongen. Detta är årets konstpromenad för många och ett säkert vårtecken för stockholmarna. Intrycket är att det mesta är sig likt, men att utställningen till synes är mer tillåtande, fast egentligen hårdare ansad till sin form.

"Light Men, Children and Dogs" digitalt fotografi © Martin Nordström	"Klackskor" gjutet glas, stl 36 © Åsa Jungnelius

Förra året stängde Liljevalchs för konsten och inriktade sig på design. I år har man bjudit in både konstnärer och verksamma inom konstens "tillämpade släktingar", som design, konsthantverk, slöjd, arkitektur, mode och grafisk formgivning under titeln "Workout". 58 bidrag av 1176 sökande har valts ut. Tre internationella kuratorer har i år kultiverat utställningen. Den exklusivare kvalitetskontrollen till trots kvarstår faktum att Vårsalongen precis som vanligt får innehållet mer att likna konst, än att vara konst. Detta är ett fascinerande fenomen som möjligen är mindre beroende av kvaliteten än av sammanhanget. Man ser det på såväl konstmässor som klåfingrigt kurerade utställningar.

Liljevalchsledningens uttalade ambition att uppgradera Vårsalongen och göra den mer samtidsanpassad och mindre amatörmässig ska ses mot bakgrund av utvecklingen inom den högt skattade globala samtidskonsten. Dess ständigt växande skara av uttryck och uttropstecken är tydligt beroende av de stora sammanhangen och de offentligt sanktionerade salongerna. Budskap i form av "one-liners", busigt korrekta åsikter och spektakulära utfall är sedan länge naturliga inslag för att slå igenom bruset. Konstväktare, som kuratorer, ges huvudrollen och får uppgiften att regissera föreställningarna.      Förhållningssättet genomsyrar årets vårsalong där även de "tillämpade släktingarna" verkar utvalda för sättet att problematisera efter samma protokoll. Man har uttryckligen haft svårt att hantera regionala "Chagall re-makes" (se samtliga kuratorerers katalogtexter) eller andra avvikelser. Istället serveras någon form av mönsterark för vad en lättsam utställning med samtidskonst av internationellt snitt bör innehålla. Helt enkelt "re-makes".

"Fågelmöte V" olja på duk © Christina Olivecrona	"Grönt hus" olja på pannå © Peter Wiklund

Detta fenomen undgår man inte genom att fylla salongen med fler uttryck eller skenbart nya infallsvinklar. Strategin hos kollektivprojektet ak28, som kombinerar en uttalad önskan att vara ofolkligt med pretentionen att ta stor plats, är väl numera klassikerstämplad. Påfallande välbekant är även det pålitliga tricket att nöja sig med endast främmandegörandet av tingen och tillstånden som medel att skapa konst. Det är snarast ett utslag av folkligt förankrad mys-dadaism eller glad-koncept som går igen till exempel hos Gisela Schink i installationen med 400 väskor, eller projektet Konstrea.
      Vårsalongen nedbruten på delnivå erbjuder dock flera intressanta möten: Sara Broberts porträtt av kläder, Martin Nordströms och Nygårds Karin Bengtssons foto, Angelica Kristenson Aurelius, Christina Olivecronas och Morgan Stenmans måleri, samt en soffa från designgruppen oooDesign som tillåts vara en soffa rätt och slätt.

"Jag orkar inte knulla längre . Vill du ha en väska?" installation, ca 400 väskor © Gisela Schink	"Twister" lampa, frihandsblåst glas, lysdioder, poyleternät © Formduo Johanna Jansson och Anna Harbom Fotograf: Jonas Lindström

Frågan är varför Liljevalchsledningen anstränger sig så hårt om resultatet blir att bygdemålarnas färg- och formelände ersätts med amatörinstallatörernas dadagestik och konsumtionsfetischism av gammalt datum? Vad uppnår man? Vilket konstliv utanför institutionen speglar man (eller har ambitioner att uppfostra)? Problemet kommer nog bäst till uttryck hos Laura Cottingham, en av kuratorerna, som skriver "att konstnärer och andra som är verksamma inom konstområdet ska söka och värdesätta 'det nya'." Personligen har jag ingenting emot "re-makes" i olika tappning förutom när de marknadsförs som något nytt och gränsöverskridande istället för något i bästa fall uppdaterat.

Stockholm 2006-01-31 © Susanna Slöör

Liljevalchs Konsthall | Omkonsts startsida