För Martin West har frånvaron från det offentliga gallerilivet varit lång, åtta år enligt uppgift. Med dagens hektiska mått mätt är det en avsevärd tid, då utställningscykler på två-tre år är en mer vanlig frekvens.
     Men att söka tecken på denna långa paus i bilderna är ganska ointressant. Här finns visserligen ett drag av sökande, men det ser jag endast som någonting positivt. Dessutom balanserar West detta med en rutinerad distansering.

Verken är i de flesta fall utförda som lågreliefer i trä, med känsligt avstämd gråskala. Jag associerar direkt till kartongskisser av Arne Jones, och till Lage Lindells svartvita period. I färgskalan finns också en viss parallellitet till mer samtida konstnärer som Per Kesselmar. Men West anslår tydligt en personlig ton, som särskiljer honom från kollegerna.
       Kompositionellt varierar West stramheten och lugnet i korsformen med diagonala accenter. Avfasade och avrundade rektanglar bryter stillheten och skapar känslan av organisk rörelse. Formernas autonomi bryts upp, för att åter slutas i nya konstellationer. I vissa fall blir rumsligheten mycket påtaglig (som i den nedre bilden till höger). Där har den vita asymmetriska formen helt frigjort sig från den svarta rektangeln; endast svaga spår återstår av de två formernas tidigare förening. West inverterar således perceptionslärans tes om svart som bakomliggande och vitt som framförvarande, vilket skapar en intressant spänning mellan det förväntade och det faktiskt skedda.

På grund av verkens tredimensionella karaktär är de svåra att reproducera i ett tvådimensionellt medium. Det lilla avsteget i nivåskillnader, och det ständigt föränderliga ljusspelet tappar sin dynamik när fotografiet låst verket i en viss position. Den väl avstämda gråskalan blir också lidande i reproduktionen. Därför är rekommendationen att personligen besöka utställningen mer än vanligt giltig.

Stockholm 2006-09-06 © Leif Mattsson

Utan titel © Martin West

Utan titel © Martin West