Foto: Peter Grimner/Moderna Museet

Just hemkommen från en fredlig, tyst demonstration/manifestation för Olle Baertlings konst tillsammans med cirka 150 andra personer känner jag mig glad och positiv till sinnes.
      Initiativtagare till ”evenemanget” var Jacob Dahlgren, konstnär och just nu konstnärlig ledare för projektet Zon Moderna som är Moderna Museets konstpedagogiska projekt för ungdomar. Varje termin arrangeras ett nytt projekt som utgår från en aktuell utställning.
      Jacob Dahlgren blev anlitad för att arbeta med ungdomar från gymnasieskolor i samband med Olle Baertling-utställningen på grund av kombinationen att han är känd - åtminstone i en snävare krets - för att uppskatta Baertlings konst och för att han själv är en starkt lysande stjärna på den samtida konstscenen.

Den 5 december klockan halvett samlas vi på Exercisplanen utanför Modernas huvudentré för ett gruppfoto. En fotograf har flugit upp på taket för att plåta oss när vi stolt vajar våra demonstrationsplakat. Fotografen hejar och skojar med oss för att vi ska värmas upp och visa vår entusiasm i den gråkulna dagen.
      Det är ungdomarna och Jacob som har färdigställt plakaten som alla är kopior, eller snarare plagiat, på Baertlings målningar. Både från hans abstrakta period, när hans konst fortfarande föreställde något, till hans konkreta period som bär den ”öppna formens” signum. Längst fram i ledet går Jacob med en Baertlingbanderoll i tyg – ännu ett plagiat – på en Baertlingmålning.
      Jacob fick idén till en demonstration från ett foto, taget av stockholmsgalleristen Aronowitsch någon gång på 60-talet. Fotot föreställer Olle Baertling och hans fru Lisa von Roxendorff i ett demonstrationståg bärande på ett plakat med Picassos ”Guerníca”. Mette Prawitz, som var väninna till Olle Baertling, har berättat att anledningen till att Olle gick i tåget var för att hans fru Lisa var med i föreningen Kvinnor för Fred.
      I tåget av den 5.12.2007 går Jacob Dahlgren längst fram med gymnasieeleven Lisa, för att hylla sin hjälte Olle Baertling. Konst föder konst. Konstnärer har alltid lånat av varandra, inspirerat varandra och skapat hyllningar åt varandra för att visa sin respekt för en läromästare eller rätt och slätt för att just visa att konst föder konst.

Nu skulle man kunna rada upp en massa exempel på konstnärer som lånat av varandra eller olika hyllningsakter som lett till betydelsefulla verk i vår västerländska kanon. Men jag struntar i dem just nu och återgår till känslan av att röra sig i regnet, den gråmulna decemberdagen.
      Bredvid mig i tåget går en teckningslärare och en fritidspedagog från Celsiusskolan i Uppsala. De har rest hit eftersom deras skola ingår i Zon Moderna projektet. Celsiusskolan äger själv en rad fina Baertlingverk som skapades för skolan när den höll på att färdigställas. Olle Baertling fick uppdraget att göra den ”offentliga konstutsmyckningen” som det kallades på den tiden. Året var 1968. Båda lärarna är nöjda och minns den ”gamla goda tiden” när folk fortfarande demonstrerade när de ville uttrycka sitt missnöje över något. Och vi konstaterar att det känns rätt att få gå med i ett tåg där man slipper vara arg, som finns till bara för det positiva syftet att främja konsten själv. Idag får man ett e-mail istället där man uppmanas skriva in sitt namn för att skicka vidare för fler underskrifter. Protesterna har blivit effektiviserade och föregår i den digitala världen.
      Lärarna berättar också att de tycker att känns bra att gå bland likasinnade – andra som uppskattar Baertlings konst – eftersom Uppsala kommun farit ganska illa fram mot konstverken i deras skola. Utbyggnader på skolan har t.ex. gjort så att en av Baertlings skulpturgårdar blivit förstörd. ”Man måste kämpa för konsten” som en av lärarna uttrycker det, denna decemberkalla dag.

Manifestationen har förstås begärt polistillstånd och demonstrationen eskorteras därför av polis; två går längst fram och i slutet fladdrar ljuset av en polisbils saftblandare runt. Det känns mäktigt att gå fyra i bredd och ta upp halva körfältet. Ja, när vi går över den smala Skeppsholmsbron tar vi upp hela gatan! När vi kommer ut på Blaiseholmen och passerar Grand Hotel måste bilar stanna för oss, vänta till dess vi har passerat. Längs Kungsträdgårdsgatan får 74:ans buss stanna på busshållplatsen till dess ledet svängt upp på Hamngatan och när vi passerar NK står folk på trottoarerna och tittar storögt på den ovanliga manifestationen där inga slagord ropas, men där de plagierade konstverken istället talar med hög stämma. Klart gult, orange och rött möter en grön, en lila en blå. Färger som aldrig skådats i naturens egen färglåda. När vi tågar fram runt Sergelstorgsrondellen och närmar oss Sergels Torg där Baertling både skapat ett mäktigt draperi för Kulturhuset och Det estetiska rummet till den första skrapan vid Hötorget börjar vi närma oss färdens mål. Trafiken står stilla, tåget tar plats och när de första demonstranterna närmar sig Kulturhusets entré har fortfarande andra just kommit in i rondellen.
      Demonstrationen upplöses där vid Kulturhuset och vi stannar en stund och pratar med varandra om hur glada och upprymda vi känner oss. "Feel good" konst. Tack Jacob Dahlgren för att du tog med oss ut på en gemensam promenad, unga och gamla, curatorer och konstnärer, pensionärer och skolungdomar. Tack för en bra konstdag!

Stockholm 2007-12-12 © Catrin Lundqvist

Moderna Museet | Omkonsts startsida