Magnus Bergs vattenvärldar har till den här dubbelutställningen med akvareller i Tengbomhallen och målningar i Galleri Olssons lokal fått en genomgående kvadratisk form.
Kvadraten bildar ett fönster ut mot en ursprunglig värld med mänskliga proportioner - lika långa sidor som människans utsträckning i världen, vertikalt och horisontellt då armarna hålls vinkelrätt ut åt sidorna. Ett genomgående tema i flertalet av verken är ”Glömskans strandremsa”. Fragment av strandremsans klippor eller rundade stenar lösgör sig och blir till en ensam mänsklig gestalt, simmande eller snarare vilande på ett simtag ut i riktning mot havslinjens oändlighet. Den vattenomgärdade kroppen för tankarna till en initiation eller ett dop. Här pågår kanske en symbolisk reningshandling eller övergång från en fas i livet till en annan. Känslan understryks av Magnus Bergs lätta men bestämda hand som aldrig tvekar inför nästa penseldrag.
Detta upprepande drag i utställningen för tankarna till Göran Sonnevis försök att omfatta oceanen, i diktsamlingen med samma namn. Där Oceanen symboliserar den stora glömskan kring livets hastigt flämtande irrbloss. En oändlighet som vi alla delar och som vår tanke aldrig förmår att omfatta. Dess skuggor rymmer såväl det okända som motsatsen till allt gott, då den är ett helt och aldrig låter sig spjälkas upp i några ytterligheter. Magnus Bergs vattenandar spränger kvadraterna och återför sig själva till detta oändliga rum då deras kroppar skär vattenytan. Ljus och mörker växlar plats med sina motsatser i dessa bländande vattenvärldar, pendlande mellan det första intryckets ljusinsläpp och efterbildernas skenlandskap. Figurerna som rituellt omfamnas av vattenmassorna är ensamma men inte övergivna, utan bildar en naturlig del av en oändlig gemenskap.
Stockholm 2007-04-18 © Susanna Slöör |
|
"Glömskans strandremsa ", akvarell © Magnus Berg
"Vattenanden ", olja © Magnus Berg
|
