"Prinsessan Panik " uruppförd 1980 © Kristina Abelli Elander & Gittan Jönsson	"White Flag" (del av triptyk) , 2007 © Kristina Abelli Elander

Jag har ända sedan tidig barndom fascinerats av jonglörens hantverk - denna avancerade konst att med illusionens hjälp skapa svävande bollar, käglor och frukter. Den optiskt fördubblande effekten som tingen får i luften kan jämföras med de övertoner som strängarna på stråkinstrument genererar, eller polykromin inom måleriet. Jag är lika barnsligt förtjust i alla dessa multipla tilläggseffekter.
     En parallell mellan jonglerandet och bildkonsten kan man under en månad beskåda på Konstakademien, där Kristina Abelli Elander och Gittan Jönsson presenterar "Prinsessor utan Panik". Men här är det framför allt frågan om ett mentalt jonglerande med ett antal motstridiga element och begrepp. Kompromisslöshet (som ibland förväxlas med rigiditet) möter föränderlighet, serietecknande möter svepande kraftmåleri och stram formpresentation möter fnittrigt leklynne.

"Uti vårt slott" akryl, 120 x 113 cm, 2007 © Gittan Jönsson		"Dammsugerskor", fajans, tenn, måleri, 2007 © Gittan Jönsson

Gittan Jönsson har ett antal år nu arbetat med "dammsugerskan", som har sitt ursprung i en reklambild från femtiotalet. Denna maniskt städande lilla "maskin" som med en glad uppsyn och vackra anletsdrag utför de tjänster som en gång ansågs vara så självklara för en lydig familjeflicka. I Jönssons fall har dock hennes städande sedan länge gått överstyr och fjärrkontrollen är borttappad. Nu städar hon frenetiskt vidare i konstens garderob där bildreferenserna haglar.
     Både i de mångtaliga bilderna med "dammsugerskan" och i övriga sena bilder av Gittan Jönsson finns en uppenbar förtjusning och kärlek till måleriet - och själva målarakten. Hon döljer knappast sin tilltro till bildens underminerande verkan (den har hon förresten aldrig dolt), men det har smugit sig in en ton av ren sensuell målarlust i hennes stora svepande och refererande verk. Kanske är vissa referenser inte helt dagsaktuella, men i frågan om städflickan tillhör hon åter dagspolitikens agenda - men nu som avdragsgill assistans för dem med pengar.

Ur serien "Kamrat Principessa" silikonlaminerad lighjet print 33 x 50 cm © Kristina Abelli Elander	Installationsvy med "Alien" © Kristina Abelli Elander

Kristina Abelli Elander har konstnärligt ofta överraskat mig, och här gör hon det igen i de initialt så frånstötande men efterhand så intagande alienfigurerna. Dessa meterhöga "damer" med ömkansvärda fysionomier, likt "ET" i Spielbergs film, är lätta att förälska sig i. De verkar dessutom minst lika maniska som Gittans Jönssons dammsugerska, när de skapar sina spindelnät och färgstarka kokongliknande vävar. De är skrämmande alienlika och samtidigt skenbart harmlösa som små troll. Men man bör nog ta dem på minst samma allvar som skulpturen Prinsessan Panik. De tycks bära på motriktade ambitioner, och Elander verkar använda dem som ett slags alter egon utan personligt ansvar. Med hjälp av dem kan hon väva sig fast i taket i de stora salarna på Konstakademien, där de små aliendamerna i sina stickade små mössor och rutiga klänningar får ta över luftrummet. Samtidigt flankeras de av dramatiska målningar på väggarna i Elanders så typiska ikonografi.
     I en målning, triptyken "White Flag", tar Elander en titt i backspegeln och kommenterar på ett intressant sätt den tjugosju år gamla skulpturen "Prinsessan Panik". Det är samma figur med dildoliknande näsa, högklackade skor och våldsamt hopsnörd getingmidja. Men i sin högra hand håller hon i målningen en liten vit flagga, som i en stilla förhoppning om eld upphör. Där återkommer det ovannämnda jonglerandet: krig och fred på samma gång - helt i linje med hennes önskan att det frånstötande skall kunna samexistera med det intagande.

Stockholm 2007-11-28 © Leif Mattsson

Konstakademien | Omkonsts startsida