Det finns ett drag som är återkommande i dagens teckning och måleri. Det är att man i uttrycket framhäver den nedlagda tiden i verket, att själva den långsamma handlingen framgår. I vår tidspressade värld där de flesta lider en notorisk brist på tid, stämmer detta agerande – denna handling – förstås till eftertanke. Det kan självfallet uppfattas som en provokation att någon ägnar en sådan enorm möda åt projekt utan sans och nytta. Men det kan lika gärna göra oss uppmärksamma på värdet av att ägna sin tid åt handlingar som inte omedelbart går att ”räkna hem”.

Zsuzsanna Gilices enorma blyertstyngda teckningar tillhör ett av dessa tidsödande projekt. På galleri Anders Lundmark hänger sjoken av papper på spikar utan skyddande glas och utan att teckningarna fixerats. De saknar sprayens skyddande hinna av cellulosa. Den fragila världen av blyerts och papper är så länge ingen rör vid den oerhört beständig men ömtålig, likt ett sandslott i mötet med en nyfiken handflata. I Gilices teckningar finns därmed ytterligare en dimension av tiden som handling, i nedbrytelsen och den möjliga förgängligheten.

I flera av verken utgår hon från nedklottrade tankar ur livet som hon sedan mödosamt bygger en värld av ytor kring med hjälp av små, små blyertsstreck av varierande hårdhet. Texternas uppbyggnad och innehåll kan påminna om Internet-bloggen, som styrs av bloggarens tvingande behov av att ständigt kommentera tillvaron. Oemotståndligt intressant för vissa, och sövande monomant för andra. Men i Gilices fall är det inte nödvändigt att ta del av texten. Den finns där som nästintill osynliggjord stomme för den mödosamt frammanade kompositionen av gråskalor. Resultatet är skört och ändå så förbluffande mäktigt.

Stockholm 2007-05-02 © Susanna Slöör

"Teckning # 4.4", blyerts på papper, c:a 280 x 280 cm
© Zsuzsanna Gilice

"Teckning # 4.4" (detalj)
© Zsuzsanna Gilice