Omkonst - Fredrik Hofwander, Färgfariken

www.omkonst.com:
Att känna bilden
Fredrik Hofwander, Beckersstipendiat 2007, Färgfabriken, 8/12 2007 – 13/1 2008
Text: Susanna Slöör

Fascinationen att röra vid allt man ser och att beträda världar som kroppen fysiskt inte har tillgång till är teman som återkommer regelbundet i konsten. För den yngre generationen konstnärer utövar fotografiet en sällsam lockelse som imaginärt mål för reslystna. Det kan handla om att framkalla ett förflutet som man aldrig tillhört eller om utflykter till barndomens gåtfulla hägringar, som man kanske inte ens minns.
Fredrik Hofwander anträder istället resan mot ett nu hämtat från den närmaste omgivningen som det egna köksfönstret. Utifrån fotografiet, eller en sammanställning av flera, påbörjas en mödosam process att med blyerts framkalla eller närmast smeka fram miljön från förlagan. Ibland märker man att intellektet trängt igenom den enkla endast registrerande iakttagelsen och en på förhand bestämd förståelse av tingen anas. Blomkrukan får volym och handtaget till köksskåpet går att använda. Men ofta söker handen ickevärderande ljus och mörker på en kameras osentimentala vis.

En kluvenhet gör sig påmind inför Hofwanders bilder. Å ena sidan uppskattar jag dessa yngre tecknares fria förhållningssätt till bilden, med figurativa inlån från bildvärldar av vitt skilda slag. Å den andra kan jag störas av stumheten och bristen på gestaltning, eller genomlevd visuell erfarenhet. Men möjligen låter jag mig i detta fall övertygas av Hofwanders frenetiska lust att beröra omgivningen och smula sönder ögonblicket mellan fingrarna i någon form av vanmäktig jakt på närvaro. Som om köksfönstret i levande skick inte riktigt förmår att leva upp till den grad av verklighet som Hofwander söker. Först med hjälp av den artificiella bilden i ett gudabenådat ögonblick uppstår någon form av transcendens där ögat/själen förmår att beröra sina förnimmelser, minnen och fantasier.
I andra bilder tillkommer även en annan grad av öververklighet. Köksvärldens självdrickande kopp minns sin plats på bordet, samtidigt som den förs till någons osynliga läppar. Det glasade uterummet med dynförsedda furumöbler har hamnat mitt i en skogsbackes ruvande mörker. Distanseringen, förfrämligandet blir här en lika giltig strategi för att ta på, beröra, tillvarons ogripbara tillstånd.

Färgfabriken | Omkonsts startsida