Rune Jansson fyller 90 år nästa år och kan redovisa en imponerade lång konstnärsgärning. På Galleri Argo ges nu möjligheten att ta del av aldrig tidigare visade teckningar från 1950-1970-tal. Galleri Bel'Art presenterar senare måleri från främst sent 1990-tal och framåt.
Beteckningen informell brukar åtfölja Rune Janssons måleri och syfta på ett spontant formulerande av målarproblem ”fri” från tradition och formella regler. I Rune Janssons fall har det handlat om en lyrisk och ögonblicklig förmedling av atmosfär och ljus i anknytning till vattenlandskap. Den vita dukytan spelar då en avgörande roll som bärare av ofta ett mycket reducerat måleriskt innehåll. Det kan räcka med en linje svagt antydande en horisont och ett penseldrags hastiga isättning som markering för ett reflekterande blänk i en krusig vattenyta. Bakgrunden görs således till bärare av ett omgärdande ljus som tänds genom en enkel, distinkt, avvikande och tydliggörande detalj. Detta måleri ställer genom sitt återhållna tilltal höga krav på en exakthet i uttrycket. Även om det går utöver ”regelboken” måste det kunna övertyga betraktaren om den bestämda avvägningen bakom varje enskild linje och färgaccent. Rune Jansson har under åren mycket lyckosamt klarat den balansgången.
I teckningarna på Galleri Argo får man en unik inblick i den skapande processen i anslutning till en viktig period i Rune Janssons konstnärsliv. I dessa finns en påtaglig nu-känsla. Man bjuds in att följa den konstnärliga processen; besluten och avvägningarna känns transparenta i varje enskild linje. Med kritdragen, krumelurerna och frottagen utforskas en sparsmakad värld av uttrycksmöjligheter med papprets ljushet som följsam vägledare. I dem övertygas jag om igen om allvaret och prövningen av varje enskildhets betydelse för sitt sammanhang. Närvaro är tyvärr ett frestande men uttjänt ord i sammanhanget. Men man kanske kan beskriva det så som att man i dessa ser spåret av en tanke som tänks för första gången. Innehållet i teckningarna utstrålar en kombination av säkerhet, förhoppning och överraskning som man så gärna söker i ett kvalificerat arbete med bild.
Stockholm 2007-04-25 © Susanna Slöör
|
