Ingen som besökte de två konstmässorna Market och Supermarket i Stockholm i februari kan väl undgå att göra jämförelser dem emellan. Under sitt andra år hade Market i stort sett samma upplägg som första året. Det känns som att satsningen inte utvecklas – samtidigt saknas alltför många av konstvärldens aktörer (kulturtidskrifter och konstorganisationer) för att evenemanget ska likna en vital konsthändelse. Utmanaren Supermarket däremot, som är ett initiativ ifrån de konstnärsdrivna organisationerna, uppvisade en oförutsägbar konstmässas alla kännetecken i det labyrintiska Konstnärshuset. Och det viktigaste av allt – besökaren anar en utvecklingspotential inför nästa år.   
                                
En av de mest tongivande deltagarna på Supermarket var det konstnärsdrivna galleriet Studio 44 som nu i dagarna visar ”Je dépends” – en utställning om vanor och beroenden, som sammanställts av Anna Selander och Jannike Brantås. Tematiskt och rumsligt känns det faktiskt som att utställningen fått med sig något av den mångfacetterade uttryckskraft som Supermarket stod för.
      Det första besökaren springer in i är Burkard Blümleins verk bestående av lappade och lagade filtar som är utsökt vackert samtidigt som det historiskt och ekonomiskt handlar om våra värderingar av handarbete – också i ett internationellt perspektiv. Maria Savelands målningar och teckningar som hänger i nästa rum skulle man gärna sett mer av. Per Broman visar två serier fotografier – en av dem med porträtt och en annan med friare kompositioner. Silvia Hestnes visar teckningar på papper och Jannike Brantås en installation med strandfynd och uttjänta matförpackningar hon hittat i sitt hem.

För besökaren som tar sig tid att titta på konstfilmerna ges lön för mödan. Som ofta förr lyckas Magdalena Dziurlikowskas, med hjälp av konsthistoriska referenser och en nästintill oskuldsfull ironi, spåra upp och exploatera motsättningen mellan en företeelses ”bild utåt” och de underliggande erfarenheter som komplicerar både innehåll och sammanhang. I ”Romantik” marscherar hon uppför ett berg iklädd aftonklänning och talar om romantik. I ”Testamente” läser konstnären, med Joseph Beuys i åtanke, ur Ingvar Kamprads ”Historien om IKEA” för en sittmöbel hon har i knäet. Om den lilla fula sittmöbeln kunde förstå vad Ingvar skriver – skulle hon då rysa av förfäran över diskrepansen mellan sin skapares retorik och det egna utseendet, kan man undra? 
      Även Malin Skjöld bidrar med en kollektion filmer. ”Den Habsburgska underläppen” ger mersmak och ”Slangen” är en mininovell med innehåll som kunde räcka till en roman. Med slapstickdramaturgi illustrerar ”Slangen” existentiella frågeställningar i något som liknar idyllisk miljö. Och vem ska vi som betraktare identifiera oss med - ”slangskötaren” med sin ogenomtänkta mission, bilisten som fåfängt trycker på gasen eller kanske rent av med slangen själv som ringlar sig desperat för att inte komma i kläm?  

Stockholm 2007-04-04 © Björn Larsson

© Burkard Blümlein

© Anna Selander

© Maria Saveland

© Silvia Hestnes