Gunilla Kihlgren och Rolf Svartström ställer ut glas på konsthantverksgruppen Sintra i Göteborg. Det är en mycket vacker utställning som uppstått i det ljusa gallerirummet. Skickligt utnyttjar de båda det infallande dagsljuset, som framhäver verkens transparens. Svartström arbetar mer lekfullt och visar en svit blåsta former i vilka han limmat samman olika element. I ett verk med den dubbelbottnade titeln ”Sex män, av vilka fyra är längre, i en hermafroditisk blomma” har han till exempel fäst slanka ståndare av glas intill en större glaskropp. Hans utgångspunkt är Carl von Linnés sexualsystem som han ger en personlig och lustfylld tolkning i sina organiska former.

Gunilla Kihlgrens glas är ofta massivt och utstrålar tyngd och massa. I de verk hon nu visar på Sintra finns en enkelhet i själva formen, som gör det innehållsliga ännu starkare. En tidlös vasform, som tycks hämtad från antiken innesluter barockens hela överdåd i sitt transparenta inre. Jag tänker på den magnifika glaspjäs hon har kallat ”Aorta, massiv vas”. Det är ett fascinerande verk som inte släpper taget om betraktaren. Djupt därinne i det klara glaset hänger en väldig brunröd form, aortan, som en manslem, omgiven av röda till synes flytande kroppar. Beroende på betraktarens vinkel förändras färgspelet inne i den fulländade glaskroppen. Och lite retfullt sticker en strimma klarrött mot ytan. Det är flott!

I andra verk utmanar hon konventionen och den så kallade goda smaken. Hon visar bland annat ”Ämbar, gulröd” och ”Lila ämbar”, som är precis just detta, fast inte av plast utan av glas med eleganta handtag. På ”Lila ämbar” finns en större ansvällning i glasmassan, som bildar en svulstliknande form. Gunilla Kihlgren väjer inte för det fula, det vi kanske brukar kalla det osmakliga, det vi brukar gömma undan, det andra. Orädd använder hon det och överraskar betraktaren med sitt oortodoxa förhållningssätt till ett uråldrigt material.

Göteborg 2007-11-04 © Margareta Persson

© Gunilla Kihlgren

© Rolf Svartström