Klara Kristalovas glaserade stengods-figurer utstrålar en sällsam sensualism. Den ensamma handen på bordet är knappast någon avgjutning, den är alldeles för levande för det. Det gäller även det böjda knäet och foten till ”Letaren” som nyfiket kikar under den vita duken på utställningens långbord, dignande av nya verk. De nakna glödlampornas belysning gör det lite skumt i rummet samtidigt som ljusen smeker fram reflexer i verkens glänsande ytor.
      Keramiska verk kan genom sitt blotta material väcka lusten till beröring. I Kristalovas fall är figurerna omedelbara, livliga och samtidigt så märkligt förstenade likt pompejanska offer. Den förföriska ytan, som vanligen hotar att tala emot ett konstnärligt eller poetiskt mer djuplodande innehåll, lyckas Kristalova balansera på ett välgörande vis. Ett slitet och oprecist ord som närvaro dyker upp, för att beskriva hennes förhållningssätt.

Jag kan inte förklara det bättre än genom att låna ett exempel från företagsvärlden, där man inom organisationsteorin talar om att chefer befordras till sin inkompetensnivå. Bortser man från sammanhanget är ordet väldigt träffande. Man skulle kunna säga att närvaron är ett uttryck för att konstnären arbetar på sin inkompetensnivå, d.v.s. det märks eller syns att man gjort det bästa man någonsin kan.
      Varje oregelbundenhet i den knådade leran känns medveten och noga övervägd, svår att ha åstadkommit för det rätta uttryckets skull. Till och med överraskningarna som mötte konstnären lever kvar i materialet - i verket.
      Klara Kristalova förmedlar hur hon ivrar för sina berättelser, om det nu är brända minnen ur det förflutna eller näraliggande erfarenheter som tvingat sig på och sökt sin form. De är allmängiltiga på ett vis som gör mig delaktig. Nog känner man igen hur ”Dåliga nyheter” låter när man ser dem eller hur ”Katastrofen” hotar att konvulsiviskt drabba en. Turligt nog är verken dessutom tillräckligt starka för att överleva den något utstuderade utställningsidén.

Stockholm 2007-01-23 © Susanna Slöör

"Viskningarna", stengods, 2007 © Klara Kristalova

Vy över utställningen

"Katastrofen", stengods, 2007 © Klara Kristalova