Åsa Larsson är tillbaka på Galleri Olsson med sina omisskännligt myllrande stillebensuppställningar som känns igen från debuten i slutet av 1990-talet. Grunden är ett bord/bänk mot en vägg, där skivan täcks av spegelglas för att ytterligare komplicera sammanhangen.
      Här samsas kramdjur med kastruller, plasthandskar, urklippta reklamrubriker, burkar med krossad tomat, nyhetsfotografier och konstreproduktioner i ett virrvarr som om all ordning vore av ondo.
      Försöken att skapa mening i detta kaos ställs på ända trots infogade hänvisningar till aktualiteter i form av bilder av politiker (Reinfeldt, Odell), klotter och reklambudskap.

Larssons kumulativa måleri fungerar istället som en besvärjelse som läses över alla betydelser och sammanhang. Genom att omsorgsfullt fylla varje kvadratmillimeter av duken åstadkoms ett brus som till slut leder fram till ett paradoxalt lugn, en nollpunkt där betraktaren befrias ur alla skeenden.
      Man skulle kunna se dessa skenvärldar av multipla budskap som en kommentar till det flöde av visuella intryck som man i vardagen ständigt bombarderas av - och fåfängt försöker skapa en beboelig värld av. Åsa Larsson verkar vilja säga att det är ur misslyckandet att åstadkomma denna som man kan söka en personlig fristad eller ett tomrum att utgå ifrån. Var och en väljer sedan fritt sin väg.

Stockholm 2007-10-31 © Susanna Slöör

"Stilleben med svart handske och vit handske" olja på duk
73 x 92 cm © Åsa Larsson

"Stilleben med rosa kanin" 2007, olja på duk, 50 x 61 cm
© Åsa Larsson