I den målade omtagningen finns en berusande kraft, inte olik den man finner i musiken. Samma repetetiva verkan får oss att i ena fallet stampa takten och i det andra låta blicken rytmiskt vandra över färgytorna.

Anne-Lie Larsson-Ljung andvänder sig av en sådan omtagningens rytmik. Hon finner den slutliga formen i processens bortre regioner. På vägen dit besöks ett antal måleriska "återvändsgränder", vilka tycks vara minst lika viktiga som de "huvudgator" som leder till mer förutsägbara konstnärliga mål.
     De tillfälliga utflykterna från huvudstråket lämnar sina tydliga spår, likt anslagstavlans kvarvarande fragment. Dessa "ärrbildningar" vittnar om måleriska segrar och förluster, och inte sällan kan man avläsa hur målningen tycks tagit en vändning som inte ingick i den ursprungliga planen. Därför är det inte helt fel att påstå att Larsson-Ljungs målningar kan ses som ett slags mentala - och målartekniska - dagboksblad.

Det går också att läsa dem som filmiska sekvenser, där det långsmala panoramaformatet skapar en horisontell tidsaxel; den bråkdel av en sekund det tar att avläsa bilderna från ena sidan till den andra är tillräcklig för att en temporal förskjutning skall uppstå. Ändå bryts inte bilderna ned i "filmrutor". De behåller sin enhetlighet, på samma sätt som horisontlinjen. Men likt den beskriver de också en rörelse - en förflyttning i tiden.

Stockholm 2007-04-25 © Leif Mattsson

"Passage" © Anne-Lie Larsson Ljung

"Upplysning" © Anne-Lie Larsson Ljung

"Stenljus" © Anne-Lie Larsson Ljung