[2007-08-28]
Sommarrötan
Sommarens obligatoriska rötmånad inom konsten inträffade lite senare än vanligt i år. Men nu är ordningen återställd tack vare herrar Lars Vilks och även Pål Hollender. Det lika effektiva som infantila tilltaget att provocera med billiga poänger (bryt mot ett tillräckligt folkligt tabu) är en synnerligen populär strategi, som dessutom ständigt belönar mediesugna utövare. En "skandalsuccé" på meritlistan är per automatik meriterande i ett konstliv som vilar på den heroiska gubbkonstens numera urvattnade grundvalar. Och man kan konstatera av mängden reaktioner, bifall och avståndstaganden att en tillräckligt stor del av systemet pålitligt lagt sig platt för Lars Vilks Muhammed som rondellhund.
      Dessa massmedialt omhuldade pseudoprovokationer är lätta att känna igen: upprörda reaktioner, avståndstaganden, emfatiskt försvar av yttrandefrihet och konstens grundvalar och gärna en applåd för att ännu en konstnär sparkar in samma gamla vidöppna dörr, d.v.s. "utmanar" konsten och konstlivets gränsdragningar. Så fascinerande... eller kanske snarare "farsinerande".
       Att Lars Vilks skulle göra något annat än att företräda en tomhetens estetik är knappast att förvänta. I sin bok, om hur man blir samtidskonstnär på tre dagar, framhåller Vilks värdet av att odla nätverken och mediestrategin hellre än att intressera sig för innehållet.
Ett cyniskt hopfogande av två företeelser som redan upprört och väckt uppseende torde självklart vara den logiska konsekvensen av Vilks förhållningssätt till konsten. Ta en del "rondellhund" och en lika stor del karikatyr eller tabubelagd avbildning av Muhammed och ett plus ett blir tre ... eller är det så att tomma tunnor skramlar mest.

© Susanna Slöör

Omkonsts startsida