Omkonst - Maija Lempiäinen Nyrén, Galleri Argo - Barbro Andersson, Galleri Eva Solvang

www.omkonst.com:
Romantiken är död - leve romantikern
Maija Lempiäinen Nyrén, Galleri Argo, 13/1 - 4/2 2007
Barbro Andersson, Galleri Eva Solvang, 13/1 - 31/1 2007
Text: Leif Mattsson

Under romantiken betonades individens personliga uttryck i stark reaktion emot klassicismens gällande normer och påbud. Konstnärerna ville frigöra sig från det de ansåg vara ett utanförstående förhållningssätt till naturen och själen. Helt dominerande blev dock aldrig romantiken under 17-1800-talet, men den tappade heller aldrig sin dragningskraft på bildkonstnärerna. På Stockholmsscenen kan man för närvarande se ett flertal utställningar som tydligt indikerar detta aldrig svalnande intresse för spelet mellan natur och kultur.

Maija Lempiäinen Nyrén, Galleri Argo

Maija Lempiäinen Nyrén har under årens lopp gradvis tonat ned det emblematiska i sina naturskildringar. På den aktuella utställningen har de förr så vanliga tecknen fått lämna plats för ett svärmiskt måleri, där de organiska figurationerna ingått symbios med själva målarmediet. Växterna har fyllts av en personlighet och en individuell variation med närmast själsliga undertoner, och ingenstans finner man någon distanserande tygling av naturen. Istället är det dess vildhet och kaotiska skönhet som tonar fram, i sann romantisk anda.
Intressant är det också att se den tilltagande frånvändheten i Lempiäinens bilder, där hon inte skyggar för det mörka och oroat mullrande. Hennes förenklingar är inte heller något självändamål. De är del i en avsiktlig strategi att förskjuta bilderna in i ett visuellt gränsland mellan subtrahering och sublimering. Och även om Lempiäinen Nyrén varligt tämjer växterna har de ändå kvar den råa skönhet man finner bland vilda orkidéer.

Barbro Andersson, Galleri Eva Solvang

Barbro Andersson är tydligt mer intresserad av naturens potential som symboliskt referensverk än dess kaotiska skönhet. Och hennes rosor är heller inga avbildningar utan snarare tecken för liv, död eller passion. De svärtade blommorna, ofta i kontrast mot en skimrande guldgrund, är tydligt känslotyngda, i smärtsamt sköna och rena färgackord. Man anar en misstro mot naturens förmodat helande verkan, men samtidigt en fascination över dess sorgsamhet.
Jag tänker på Baudelaire, eller kanske Rimbaud, när jag betraktar hennes högstämda mörka rosor. Här finns en hyllning till livet som melodramatiskt teaterstycke, med passionen som styckets smörjmedel.
Särskilt tydligt är detta i den stora målningen "Svart Ros", som i det närmaste spränger en av galleriets väggar. I den förenas en passion för måleriet med en grundmurad tilltro till dess oändliga möjligheter.

Galleri Argo | Galleri Eva Solvang | Omkonsts startsida