Överraskningsmomentet är ofta avgörande i de tidsmässigt linjära konstformerna, som film och teater. I bildkonsten är dock inslaget av naturliga skäl mer sällsynt och kanske heller inte alltid eftersträvansvärt.
Marianne Lindberg De Geers bilder bygger emellertid till stor del på överraskningen och på tvära kast mellan det förväntade och det faktiska. Betraktarens vanebild av kända konstverk pulveriseras genom hennes "dadaistiska" tilltag att klistra in sitt eget porträtt istället för de förekommande huvudpersonernas. Resultatet är ofta dråpligt och befriande i sin demonstrativa nonchalans inför konstverkets ofta förespråkade oantastlighet.
Det är uppenbart att Marianne Lindberg de Geers ambitioner är att kärleksfullt, om än drastiskt, kommentera kollegernas verk. Hon väljer sina bilder bland konsthistoriens favoriter, med en tydlig förkärlek för det utsökta. Därför är det tragiskt att vissa av kollegerna tagit så illa upp av hennes arbetsmetoder. På utställningen presenteras till exempel den brevväxling, med åtföljande polisanmälan, som Lindberg De Geers användande av Lena Cronqvist originalgrafik ledde till.
Personligen anser jag att man kan inta åtminstone två skenbart diametrala förhållningssätt till "Jag tänker på mig själv"-sviten.
Det ena är att se till det dråpliga i situationerna. Det blir till exempel riktigt underhållande när Marianne Lindberg De Geer klistrar in sitt eget ansikte i verket, istället för sin makes tidigare hustrus - konstnärinnan Marie-Louise Ekman. Eller som i Peter Tillbergs bild av en sovande villastad med ett hål gatan, där Lindberg De Geer tittar upp som gubben i lådan ur det mörka djupet.
Det andra är att se till det tragiska i handlingen att ikläda sig en annan människas position och ikonstatus. Det ligger nära till hands att associera till tonårens självutplånande idoldyrkan. Och kanske är det just denna kameleontlika förmåga Lindberg De Geer både fascineras av och ironiserar över.
Men denna hennes dubbelhet är, som jag ser det, det intressanta i sammanhanget. Och kanske ligger förklaringen till att överraskningsmomenten är så verkningsfulla just i själva osäkerheten om hennes verkliga konstnärliga avsikter.
Stockholm 2007-02-21 © Leif Mattsson |
|
© Marianne Lindberg De Geer
© Marianne Lindberg De Geer
© Marianne Lindberg De Geer
|
