Det är mycket lätt att se mönstrets repetetiva verkan som en tragikomisk metafor för livet självt, och rapporten, mönstrets minsta del, som en enstaka dag. Det tragiska i sammanhanget är att metaforen så träffande beskriver livets till synes meningslösa cykler, och det komiska är att vi gör allt som står i vår makt att förtränga att så är fallet.

På Kulturhusets utställning "Mönster som speglar vår tid" finns just komiken med som ett bärande inslag i flera av verken. Exempelvis dyker lapplisan upp med samma återkommande frekvens som i verkliga livet, i Annette Fahlstens "Parkeringsvakter". Och i "Svennis" av Pi Eriksson och Stina Eidem är Sven-Göran Eriksson lika omsvärmad av älskarinnor som någonsin i kvällstidningarnas skandalreportage.
      I "Tanter i rymden" av Kristina Anshelm ger själva titeln ett komiskt anslag, som sedan följs upp av bildens svävande damer som i varje mönsterrapport tycks sugas in i svarta hål.
      En mer allvarsam humor uttrycker Rita Rockenlid i "Fönsterplats", där en man sitter vid ett tågfönster(?) och blickar ut över det ständigt likformiga landskapet utanför. Möjligen väntar han på något plötsligt avsteg från den monotona utsikten - en fåfäng förhoppning visar det sig.

Det är uppenbart att kulturhusets presentation av mönster är av experimentell, och humoristisk, karaktär. Och det är av naturliga skäl svårt att tänka sig flera av dem utförda i verklig skala. Exempelvis är Ulla Wennbergs verk "Brynja", bestående av en mängd tillplattade ölburkar något svåranvänt, även om jag gärna skulle se en hel vägg fylld med detta smågalna mönster.
       Däremot skulle nog Sture Pallarps "Människa med katt" fungera i vilken ungdomslya som helst; en svart fond med bilder av ett antal uppklösta soppåsar känns i den miljön helt logisk.

Det är befriande att se hur de deltagande konstnärerna bryter med flera funktionella krav som man vanligen ställer på mönsterkonstruktion. Just de ovanliga lösningarna och den avväpnande infallen är själva kryddan i utställningen. Där finns ett tydligt outsiderperspektiv, som naturligtvis är lättare att inta för dem som inte har mönsterkonstruktion som huvudsyssla.
       En mer traditionell inställning till hantverket är förmodligen nödvändig vid rent kommersiell produktion, men jag kan mycket väl tänka mig att flera av de här presenterade verken även har denna potential.
       Exempelvis skulle Cecilia Aaros "Mirakel", med sin dekorativa och drömska verkan, säkerligen kunna pryda vilken modern bostad som helst. Detsamma gäller Anneli Pihlgrens "Finn fem fel", där barnets värld skildrats med spröda penndrag.
      Mitt bland galenskaperna och fantasterierna ryms således även mer lågmälda mönsterbyggen, vilket gör utställningen klart sevärd och alls inte så repetetiv som själva temat antyder.

Deltagande konstnärer
Cecilia Aaro, Ina Almegård, Kristina Anshelm, Lina Berggren, Sicilia Ekvall, Pi Eriksson och Stina Eidem, Annette Fahlsten, Matilda Fahlsten, Agneta Flock, Susanne Grundell, Lotta Hagerman, Britta Kjellgren Jäger, Karin Laaja, Jörgen Melanton, Helena Mellin, Sture Pallarp, Anna Persson, Anneli Pihlgren, Dorotea Ringberg, Rita Rockenlid, Jan Runefelt, Eva Sandberg, Astrid Theselius, Stefan Uhlinder, Ulla Wennberg och Amalia Årfelt.

"Mirakel" © Cecilia Aaro

"Tanter i rymden" © Kristina Anshelm

"Svennis" © Mönster Pi Eriksson, teckningar Stina Eidem

"Människa med katt" © Sture Pallarp