Det som omedelbart slår mig, är att Sirious Namazi förflyttat sig tydligare in i ett mer återhållet formspråk. Förändringen kommer dock inte som någon överraskning. Konstnärens senaste utställningar har tydligt visat riktning. Den direkta kommunikationen som präglade de tidiga verken, med mer eller mindre framträdande sociopolitiska kommentarer, har med åren gradvis gått in i ett ännu vassare spel mellan saklighet och förenkling.
      Men det ”gamla” var i sin ärlighet och kärnfullhet ofta riktigt bra. Skulpturerna ”Periphery” – förortsbalkongen med parabol och ”Structure” en fullskalig version av ett torgstånd från Möllevångstorget i Malmö, är ju snudd på moderna klassiker idag. Men frågan är om inte Namazis senaste alster är snäppet bättre. Jag ska förklara varför.

Hans moduler har en egen inneboende ordning och struktur. Jag får märkliga associationer till abstraherade dockskåp. Det är närgånget och bär tydliga spår av mänsklig mani. Konstnären manövrerar på ett personligt sätt mellan det måleriska och skulpturala. Det framkallar ett effektivt samspel mellan det individuella och det allmängiltiga, eller om man så vill mellan enskildheter och helheten.
      Det starkaste i utställningen är de sju fotografierna ”Interiör” (2007) som till en början verkar totalt ljusskadade och därmed ogenomträngligt kolsvarta. Men sakteliga avslöjar sig en antydan till konturer av en interiör. Där händer något. En mörk psykogeografisk värld träder fram med en påtaglig närvaro. Det är som i en gammaldags framkallning, men förblir enbart antydningar. De sju separata fotografierna hör ihop, inte som i en sluten serie, utan mer som lösa relationer där de framstår som starka tillsammans. Överlag är intrycket på många sätt tyngre och mörkare. Istället för att som tidigare röra sig exteriört utanför ”konstruktionen” har Sirious Namazi börjat operera utifrån ett annat mer inåtvänt perspektiv.

Många unga konstnärer idag tänker allt för mycket på sina åskådare och lägger lager på lager av referenser. Man glömmer bort det egna jaget och den viktiga processen inifrån. Därför är det oerhört befriande att se att det finns konstnärer som Sirious Namazi i svensk samtidskonst som benar ut det adekvata och inte begagnar sig av olika ytliga uttrycksformer.
      Det är möjligt att de som lockats av den omedelbara charmen som präglade en del av Namazis tidigare verk kanske inte blir lika spontant entusiastiska över dessa senare. Men ge dem en chans, de är omsorgsfullt destabiliserande och visuellt tilltalande. Det komplexa verkar så enkelt och det enkla så komplext. Vad mer kan man begära av samtidskonsten?

Stockholm 2007-10-31 © Nicolas Hansson

Installationsbild från Sirous Namazis utställning
Galleri Magnus Åklundh

Utan titel. Plexiglas, lackfärg. 43x66x27 cm. 2007
© Sirous Namazi

"Modul" © Sirous Namazi