| I vardagens händelser döljer sig ett oändligt universum. En poesi väntar där tålmodigt på sin upptäckare. Människans inneboende historia är så mångfacetterad att inget romanverk helt kan omsluta den. Marcel Proust, Thomas Mann och Robert Musil har alla försökt, och kommit mycket långt, men det privata framstår ändå till slut som obeskrivligt i sin sammansatta enkelhet.
Anneli Nise stavar begreppet människa med gemener, och låter versalerna klinga under ytan. Med varlig hand lyfter hon berättelser direkt ur duken, som om de sedan länge funnits där, väntande på sin välgörare. Spröda blyertslinjer beskriver vardagliga ögonblick som förtrollas genom det mjuka återgivandet.
En gammal dam promenerar med spretigt stapplande steg. Hennes ansträngningar gör duken varm av viljestyrka. En kopplad hund drömmer bort sitt fängsel och lyssnar förväntansfullt efter mattes röst. En man har tappat bort sitt hus som leker kurragömma med horisonten. En gammal herre poserar med blicken riktad mot den egna drömmen, samtidigt som den lilla hunden leker leopard.
Ingen behöver egentligen någonsin övertalas, allra minst av konstnären. Målaren är ingen domptör; om berättelsen bär är orden överflödiga.
De bilder som Anneli Nise ger oss är endast förslag - ett slags preliminära tankemönster. Se hur hon beskriver den sovande sonen med gipsad arm. Ett unikt ögonblick som aldrig kommer att upprepas, och ändå så allmängiltigt skildrat, som om det vore allas vår historia. Som att stå bredvid och se sig själv sovande.
Det allmänna gör rockad och byter plats med det privata. Drömmarna får skydd av målaren som endast blottar den del av dem som är allmängods. Resten finns redan i vårt medvetande. Vi fyller på och namnger personerna på dukarna. De blir en del av vår vardag och våra tankar. Hunden blir min och mannen är jag - eller du.
Stockholm 2007-09-25 © Leif Mattsson |
|
"Trädbunden", 45 x 39 cm © Anneli Nise
"Människa och hus i undran", 36 x 43 cm © Anneli Nise
"Farbrodern anade", 37x 52 cm © Anneli Nise
|
