Tommy Östmar , "Kvinna", tusch på papper	Tommy Östmar , "Kvinna", kol på papper

Tragiskt nog får konstnären själv inte uppleva denna sin enligt uppgift första separatutställning med endast teckningar. Tommy Östmar dog plötsligt bara två veckor före utställningens öppnande. Han hann dock medverka i urvalet av verk inför utställningen tillsammans med utställningsansvarige Mårten Glaumann.

I en enkel katalog som ledsagar utställningen finns en skiss som kan tolkas som Östmars konstnärliga testamente vari han schematiskt reder ut sina motivkretsar. Han delar in dem i fyra kategorier, som omfattar kvinnan och slingan som skilda uttryck för det organiska samt tinget och robotfiguren. Roboten som kommit att bli något av ett signum för Tommy Östmar återfinns i utställningen i ett flertal skepnader.
      Man känner igen ”Tecknaren” från 1979 av målad kartong och blyerts, skulpturen som Moderna Museet äger. Ett verk som formmässigt kan ses som en fortsättning på den syntetiska kubismen, men som på ett innehålls- och materialmässigt plan blir en spännande kommentar till vår egen tid med grupper som punkare. I en nekrolog om Östmar berättar Ulf Linde om de foton på punkare som fanns i Östmars ateljé sida vid sida med ett omfattande bildmaterial ur konsthistorien. Häri ligger säkert också en av nycklarna till Östmars storhet som framför allt tecknare. Att han utgör fortsättningen på en tradition som direkt anknyter till en klassiker som Ingres, modernister som Bror Hjorth, Matisse och Giacometti. Ända sedan mitten av -80-talet när Östmar avslutade sin professur i teckning vid Konsthögskolan i Stockholm, tecknade han också precis som några av dem modell regelbundet. Oupphörligen. Det finns en ödmjukhet inför naturen i ett sådant förhållningssätt. Det kännetecknar också verken genom att det öppnar dem mot något icke-avslutat. De konstnärliga problemställningarna förblir olösta, trots att Östmar fyller block efter block efter block med teckningar. Och det är kanske just genom denna förmåga att framhärda i sitt sökande efter detta undflyende något, som hans teckningar blir så himla bra och angelägna.
      De teckningar vi ser på utställningen, kan samtidigt betraktas som anhalter – STOP – i den långa och krävande process som det konstnärliga sökandet utgör. En process som kanske just med den förment enkla teckningen som teknik blir tydligare än i andra konstnärliga tekniker.

Tommy Östmar , "Robot", kol på papper

Särskilt intryck på mig gör bland annat de teckningar vari olika verklighets- eller bildplan möts. Kraftfulla kolteckningar där han bokstavligen lagrar olika bildspråk på varandra som tex i "Kvinna och robot". Genomgående utnyttjar Tommy Östmar de utsuddade formerna i kolteckningarna för att bygga upp en rumslighet, som också kan upplevas tidsmässig. Robotfiguren blir både som ett mantra och ett egentligen abstrakt tecken för konstnärens närvaro, hans insikt i det konstnärliga arbetet, praktiken. Och processen. Mot den geometriska formen i kolteckningarnas robotfigurer finns den fria slingan eller arabesken samt magnifika, jag vill inte säga teckningar, utan tuschmålningar av närmast kalligrafiskt uttryck. Här finns bland annat en svit modellstudier med så stark rörelse och sensualitet i mötet mellan det flödiga, svarta tuschet och papperets varma gulvita ton, att alla försök till analys helt enkelt känns onödiga. Rörelsen och dynamiken i verken är suverän.      

Bohuslän 2007-07-11 © Margareta Persson

Konsthallen Gerlesborg | Omkonsts startsida