Omkonst - Porträtt från samlingen, Malmö Konstmuseum

www.omkonst.com:
Som du ser mig – porträtt från samlingen
Malmö Konstmuseum, 18/2 – 9/4 2007
Text: Nicolas Hansson

I varje människas ansikte tycker vi oss kunna läsa ett antal avsikter. Ofta överensstämmer dessa med vad personen i fråga verkligen vill förmedla men lika ofta utstrålas något helt annat. Mötet i ett porträtt mellan avbildarens och den avbildades avsikter kan skapa intressanta glapp och föreningar


Agda Holst, Självporträtt (1925)	Bo Hultén ”Svart panter” (1974)

Det är medryckande att kryssa sig fram bland utställningens brokiga ikonografi av självbespegling och representation. Nu handlar porträtt som bekant inte enbart om ansiktet, utan om en större helhet där kroppsspråket, roller, attribut, kläder, poser och ansiktsuttryck utgör en helhet.
En mängd epoker, stilar och storlekar kompletterar varandra och urvalet av verk är till stora delar uppbyggd kring konstpedagogiska tankar om mänsklig identitet. Intentionerna hindrar emellertid inte ett ledigt svängrum av intressanta och nyckfulla möten mellan olika verk.
Jag upptäcker i flera fall att porträtten är besvärligt uppfordrande. De tränger sig liksom på och förbindelsen blir intim på ett mer fördjupande plan. Det kan vara sakligt och distinkt som hos Agda Holst och hennes självporträtt, eller frigjort och färgrikt kyligt på ett sätt som bara Sigrid Hjertén är kapabel till. Hennes självporträtt med en för henne typisk teatral prägel och distanserad kroppshållning, är förunderligt och vackert.


Sigrid Hjertén Självporträtt (1914)	Année Olofsson "We are not the ones we used to be" (1997)

Alexander Roslins skickliga självporträtt visar varför han var hovmålare i Frankrike och tillhörde den franska Konstakademien under 1700-talet. Under historielektionerna på mellanstadiet kom jag ihåg ett fängslande porträtt av Gustav III av Alexander Roslin. Där finns liksom i hans eget självporträtt en oerhörd känsla för hud och ljus, kombinerat med skärpa och sval elegans.
Bo Hulténs ”Svart panter” gör betraktaren osäker. Den riskfyllda förbindelsen mellan inre och yttre motiv skapar ett farligt och oberäkneligt mellanrum mellan människa och djur. Rovdjurets brännande skönhet och opålitlighet förenas med mänsklig närvaro. Det sätter allt ur spel där människans plats i tillvaron inte längre är självklar. Hon står i begrepp att omdefiniera sig själv i förhållande till naturen.
Den familjeterapeutiska "We are not the ones we used to be" av Année Olofsson lockar in oss i en ansträngd intimitet med en underliggande oro.

”Som du ser mig” är som ett inbjudande mingel med bekanta och obekanta ansikten. Den stora dosen av mänskliga blottlägganden och självbekräftelse kan ibland bli lite för ansträngande och alltför uppsåtlig men sammantaget ger det ett överväldigande intryck, och man lämnar utställningslokalen som med nya ögon.

Malmö Konstmuseum | Omkonsts startsida