”Jag är i landskapet. Jag kan röra mig, tänka, komma ihåg och glömma bort i alla riktningar. Någon berättade för mig att han upplevde sin tillvaro som en serie hål i de platser han just avlägsnat sig från” (Patrik Qvist)

Det är målningar, tvådimensionella bilder, som möter en på Galleri Niklas Belenius. Men det framstår ganska snart att man även måste söka andra ingångar som går utöver mötet med dessa. Patrik Qvist samlar på skjul har jag förstått. Eller, snarare, han dokumenterar skjul runtomkring i Sverige. Fotografier av dessa fynd förstoras upp och bearbetas i målningarna med färg. Jag förstår det som att själva processen är den levande idén som projektet formas kring. Kanske fungerar de övergivna skjulen som de efterlämnade hålen efter människor och deras verksamheter i tillvaron. Helt tömda är de förvisso inte. De präglas av stämningen efter något efterlämnat, eller så är det själva övergivenheten i sig som hänger sig kvar likt en efterhängsen doft.

Patrik Qvist och galleriet publicerar i samband med utställningen en bok ”Uncertain rooms” med skisser och texter som cirklar kring tillvarons håligheter. Han minns sin fars räddningsaktion av uppstoppade fåglar, som bristen på ett lämpligt skjul i stunden satte stopp för. Dessa rum för lagring, samlande och glömska lyfts fram i Patrik Qvists värld som punkter att återigen etablera meningsfyllda samband till, om än av osäkert slag. Bokens kortprosa blandas med teckningar och collage som infallsrikt utforskar dessa osäkra rum. Improvisationen och det nära utbytet mellan text och tecken har en infallets fräschör som kanske inte utställningens målningar förmår att leva upp till. Men inför något av de större verken som ”The green sack” återfinner man stämningen från platser någon tidigare urholkat.

Stockholm 2007-04-25 © Susanna Slöör

The green sack , 2007, 100 x 140 cm, blandteknik på foto, © Patrik Qvist

© Patrik Qvist