Fascinationen över vad vi kvalitativt ”ser” har knappast förlorat greppet om människan. Att en ”bild” överensstämmer med ”verkligheten” är ett konststycke som ständigt underhåller och förbryllar. Inte minst konsten har utnyttjat detta faktum genom årtusenden. På Mejan Labs pågår nu en utställning ”From reality and back” som demonstrerar hur en 3D-scanner, en 3D-skrivare och kraftfulla datorer låter överföra verkligheten till immateriell form och vice versa. Jens Evaldsson, elev vid Konsthögskolan, befolkar virtuella världar med hjälp av besökarna på utställningen. På bestämda tidpunkter kan man låta göra en helkropps-scanning och därmed delta i projektet. Apparaturen ger associationer till sci-fi serien Star Treks teleportör. Resultatet visas i både tre- och tvådimensionell form.

Med den amerikanske konstnären Michael Frumins programvara Ogle demonstreras sedan hur den tredimensionella skrivaren ger 3D-animerade figurer ur rollspelsvärldar fast form i ihålig plast. Exempel på den här typen av ”skulpturala” utskrifter har man börjat se i konstnärliga sammanhang exempelvis på Eva Marklunds utställning hos Mia Sundberg Galleri förra våren, där Marklund skrivit ut sitt inscannade huvud i förkrympt version. En inte alltför vågad gissning är att tekniken lär exponeras på Konsthögskolans elevutställningar framöver. Bortsett från den förföriska tekniken är det dock en matematiskt baserad ”verklighetsbild” som än så länge låter sig formas, materiellt och virtuellt. Den bygger på det euklidiska rummet, en strängt geometrisk uppbyggd värld i platonsk eller kartesiansk anda. Men ”verkligheten” är nog lite komplexare än så. Och vad är den matematiska formen ett uttryck för: verkligheten, medvetandets skuggvärldar eller språket?

En annan koppling mellan abstrakt idé och visualisering ger Kölnbaserade konstnären Ralf Baecker prov på. Han har låtit skapa ett fräsverktyg som styrs av impulser utifrån Internetanvändningen av en tysk sökmotor. De inmatade sökorden har givit upphov till en utfräst modell av ett landskap med berg och dalar. Den här varianten av teknik som visualiserar mänskligt beteende, ur en frekvens- eller tidsmässig aspekt, är kanske den som hittills utmynnat i de mer intressanta konstnärliga projekten. Jag tänker till exempel på Mikael Lundbergs ”teckningar” med hjälp av GPS-sändare över sina vardagliga färdvägar.
      Huruvida tekniken som demonstreras låter sig underordnas den konstnärliga idén och gestaltningen ger inte den här utställningen svar på. Men det är nog inte syftet heller. Som vanligt uppskattar man Mejan Labs generösa ledning som föredömligt lotsar betraktaren in i experimentverksamheten.

Stockholm 2007-02-06 © Susanna Slöör

© Michael Frumin

© Ralf Baecker

© Michael Frumin