Torsten Renqvist har avlidit vid en ålder av 83 år. Ännu en av de stora svenska 1900-talskonstnärerna har lämnat oss. Ännu en av dem för vilken livet och konsten var ett och detsamma.
     Torsten Renqvists inflytande på det sena 1900-talets svenska konst är svår att överskatta. Många var vi som häpnade över hans halsbrytande växlingar mellan teknikerna: Först målare, och som sådan fortfarande oöverträffad i sin genre enligt mig. Senare grafiker med en frätande skarp linjeföring. Slutligen skulptör med själva livet som outtömlig inspirationskälla.
     Ständigt sökande, ständigt ifrågasättande, var han urtypen för den kritiskt undersökande konstnären; en människa som aldrig tog en form eller en färg för given, och som aldrig kunde acceptera något ungefärligt i uttrycket. Rakt emot strömmen sökte han sig mot bildens kärna, mot dess möjligheter att förmedla en djup och bortomspråklig känsla.
     När andra konstnärer drog mot kontinenten, jublande över modernismens utveckling, vände han sig till den polska skulpturen, med dess religiösa över- och undertoner. Hans transponering av denna bildtradition till svenska förhållanden skapade nya och tidigare aldrig sedda konstellationer. Få kunde som han berätta en historia i skulptur, utan att på något sätt göra avkall på den konstnärliga formen.
     Torsten Renqvist var en krävande konstnär i det att han ställde frågor direkt till formen - och till betraktaren. I sina verk byggde han ofta in ett slags mentala "fällor" som kunde underminera alltför lättvindiga uttolkningar. De inbjudande, närmast förföriskt bearbetade formerna förmedlar ett budskap för den flyktige besökaren - och ett annat för den som dröjer sig kvar. Figurerna förändras således framför den envetnes ögon i det att han själv mognar under processen.
      Renqvist krävde vårt svar, som konstälskare och som människa. Nu smälter de två begeppen samman, och det svar han efterfrågade blir hängande i luften. Men han lämnar oss ändå inte i total tomhet. Kvar finns hans underfundiga mentala "fällor", för ständigt nya generationer att fångas av.

Stockholm 2007-05-26 © Leif Mattsson

Foto: Curt Sjödell