Glen Rubsamens målningar skildrar ofta träd, palmer, torn med övervakningskameror, mobiltelefonmaster och andra himlasträvare som siluetter mot en starkt blå eller orange himmel. Utgångsläge och nollpunkt i konstnärens verk är ofta en geografisk plats där det, enligt konstnären, inte finns någon samstämmighet mellan det kapitalistiska entreprenörskapets inverkan, de kulturella aspekterna och det vi brukar kalla naturen. I projektet ”Those useless trees” ifrån 2005 reser han runt i USA och Afrika och fotograferar träd som blivit utsatta för en sådan obalans. Det kan vara ett vårdträd som har övergivits och förlorat sitt kulturellt betingade utseende, eller ett träd som planterats i en miljö där det inte hör hemma och därför inte lyckats acklimatisera sig.
      I ett annat projekt intresserar sig konstnären för den lilla ön Pigeon Island i arkipelagen Key Islands utanför Floridas kust. Från början paradisö och senare en viktig del av en storslagen men senare avvecklad transportled (vars tänkta slutdestination var Cuba) uppträder Pigeon Island idag som förlorad oskuld och meningslös blindtarm – sällan besökt, men ständigt betittad ifrån den nya motorvägsbron som sträcker sig några hundra meter bort. 

Som avstamp för teoretiseringen av sina verk använder Rubsamen bland annat Man Rays fotoverk "Terrain Vague" från 1932 som beskriver ett osentimentalt möte mellan den nedre (grenlösa) delen av ett träd, en delvis övervuxen stentrappa och en obestämd form av stål eller gjutjärn som mycket väl kan vara den återstående delen av en trasig trädgårdssoffa; alla tre möts i en sluttning i något som ser ut som en ovårdad parkmiljö eller äldre trädgård. I katalogen till "Those useless trees"–projektet påpekar Rubsamen att Man Rays uppsåt med fotografiet är att antyda en koppling mellan landskapets och det urbanas "Terrain Vague", och ett mentalt Terrain Vague; man kan alltså uppfatta Man Rays fotoverk som att det symboliserar ingenmanslandet mellan det medvetna och det omedvetna i människans psyke.
      Målningarna och videoverket i utställningen "A Reassuring Lie Unfolds" på Brändström & Stene utgår också från motsättningen kultur/natur men har ett lättare anslag. På sina årliga resor till sommarstället i Andalusien brukar konstnären stanna och titta på ett stort träd där det bor flera storkpar. Ett år slår blixten ner i trädet och storkarna blir hemlösa. Traktens bönder bygger då nya konstgjorda storkbon på höga ställningar. Men storkarna vill inte bo i dem.

Sannsagan om storkarna är rolig som berättelse men inte särskilt lämpad som primärmaterial till ett konstnärligt projekt. Idéer om ekologisk och moralisk balans och samstämmighet har aldrig varit ett bra avstamp för konst som söker det personliga, och i längden blir det svårt att hänga med i Glen Rubsamens ambitioner att göra konst som skildrar omedvetna, mentala processer samtidigt som den också vill bära fram ett engagerat budskap för var och en att ta ställning till.

Stockholm 2007-12-13 © Björn Larsson

© Glen Rubsamen

© Glen Rubsamen

© Glen Rubsamen