Omkonst - Susanne Simonson, Galleri Magnus Karlsson

www.omkonst.com:
Längtan är själva målet
Susanne Simonson, Galleri Magnus Karlsson, 19/4 - 20/5 2007
Text: Leif Mattsson

"Att förena något ouppnåeligt, något man inte kan beröra, med dess konkreta uttryck är ju möjligt endast inom konsten eftersom skapandet är det mänskliga tänkandets enda form där människan kan uppnå och ge uttryck för sin fullkomlighet." (Andrej Tarkovskij, 1980)

Susanne Simonsons kan sägas arbeta med just denna förening av det ouppnåeliga med dess konkreta uttryck. Den genom rotationen undflyende formen får i hennes målningar en kroppslig beskrivning, samtidigt som själva rörelsen uppgår i en svävande immaterialitet. Därigenom uppstår nya formsammansättningar som genom sin upplösta karaktär och mjuka transparens beskriver drömlika tillstånd. Man skulle kunna påstå att hon fångar det man inte kan beröra, för att alludera på Tarkovskijs citat.

Själva längtan har för mig alltid haft ett alldeles särskilt egenvärde. Något som aldrig kunnat ersättas av den slutliga uppfyllandet av önskningarna. Snarare har längtan genom tillfredställandet övergått till ett saknadens vemod.
Simonsons målningar bär för mig spåren av ett sådant vemod; genom sina inåtvända blickar förmedlar figurerna en sällsam melankoli. De är personliga, som mänskliga porträtt, och samtidigt allmängjorda och distanserade som emblem. Kanske är de tecken för tystnaden inuti rörelsen, för stillheten i dess centrum.

Möjligen beskriver figurerna också den hårfina men avgörande skillnaden mellan att vara inuti eller utanför en känsla; som betraktare av målningarna är vi utestängda från figurernas tankar men deras inåtvändhet ger oss oändlliga möjligheter att delta som observatörer i deras lekar.
Men in dit där tankarna formas når vi inte. Vi är utestängda på samma sätt som när vi ser barnen på gården hoppa hage. Vi kan endast nå deras känslor genom att sluta ögonen och minnas våra egna barndomslekar.

Galleri Magnus Karlsson | Omkonsts startsida