"NOTSEE.NOTHEAR.NOTSPEAK" 2001, detalj © Sophie Tottie	"LES PERSPECTEURS" , detalj, 70 x 101 cm 2003 © Sophie Tottie

I verket Notsee-Nothear-Notspeak syns en diskusliknande form som Tottie använt även i tidigare verk, och som liknar det torg i Buenos Aires där de ”galna mödrarna” demonstrerade för att få veta sanningen om sina barn som försvann under diktaturen. Man kan tolka det som att Notsee-Nothear-Notspeaks likhet med torget gör att verket får ett metonymiskt ärende, det vill säga att avbildningen av torget syftar i första hand inte på torget i sig, utan på den kända händelse som ägt rum där.

På samma associativa sätt arbetar konstnären i det omfattande verket Isolario som tar avstamp ur kartritarnas tillkortakommanden på fjorton- och femtonhundratalet. På grund av oförmågan att relatera olika platser till varandra, lyckades man bara göra atlaser som bestod av fragment, där varje ö, varje ort, varje plats hade ett eget uppslag, men där helheten saknades. I samma verk har Tottie inspirerats av positioneringssystemet GPS vars strukturer har lånats åt utplaceringen av de vita band med röd text som sitter utplacerade på väggarna i flera av utställningsrummen.    

"18 SOLNEDGÅNGAR PÅ VARJE DYGN" 2001 © Sophie Tottie	"EINSTEIN RGB" 270 x 360 cm 2001 © Sophie Tottie

Det intellektuella utgångsläget för Tottie är nästan alltid en historisk företeelse som kan relateras till en känsla av förlust, sorg, oförmåga eller annan känsla som uppstår i samband med olyckor, i totalitära samhällen eller liknande. Men när Tottie ska levandegöra dessa gåtor och skapa samband mellan det historiska materialet och konstverken blir det ganska långsökt faktiskt. Ibland känns det som att Tottie inte ens ger sig in i det mödosamma arbetet att skapa en representation, utan nöjer sig med en intellektuell inventering och presentation av företeelser som brukar förekomma när ett konstverk tar form; tematik, materialegenskaper, hantverksskicklighet, rumsliga förutsättningar osv. Den där livgivande explosionen av associationer som annars kan uppstå när betraktaren står inför ett konstverk uteblir, och resultatet blir att många av verken på den här mitt i karriären – utställningen helt enkelt inte representerar. Jo de representerar sig själva naturligtvis, men då blir de som en trofé eller en pokal konstnären belönat sig själv med för utmärkt intellektuellt förarbete. Finns det något mer avtändande?

Som en främst arkitektonisk iscensättning av Liljevalchs konsthall får man ändå säga att Sophie Totties mitt i karriären – utställning är ganska lyckad. De välbekanta salarna i den vackra jugendbyggnaden har väl sällan känts så luftiga och bekväma att gå igenom, och trots betänkligheterna finns det ändå guldkorn. I Emotion överger/återvänder Tottie till EAN: koderna, som hon använt sig av tidigare, med lyckat resultat. Och verket 18 solnedgångar på varje dygn är en mycket livgivande upplevelse – som att stiga in i en målning av Hilma af Klint.

Stockholm 2007-04-25 © Björn Larsson

Liljevalchs konsthall | Omkonsts startsida