"Average Joe with donut" © Sara Nilsson Maria Lind-juryns val	"Korsning",lambdaprint © Mia Andrée Ricardo Donoso–juryns val

De två mittensalarna disponeras av Maria Lind-jurygruppen. Här trängs verk som hämtar näring ur flera av de senaste årens trender inom konstområdet. Till de mer berättareffektiva bidragen hör Stina Östbergs instruktionsvideo om hur man använder motorsåg, Magdalena Dziurlikowskas antiteser till homestylingindustrins ”mitt hem duger nog inte som det är – budskap”, och Maria Thånells märkliga berättelser om vad barnen gör med oss. Mittensalarna fungerar som hela utställningens hjärta och laboratorium. Och i allt detta - Lisa Torells statiska installation med plastmöbler, plastgräs, projektionsduk och rese-tema som ett motvalls svart hål i förhållande till det relationella och socialkritiska.
      Martin Dahlkvists blyertsteckningar av staplade videoband knyter an till den ”nyenkla” våg av sparsmakade pojk- och flickrumsblyertsteckningar som gärna skildrar vintagemiljöer och tekniknostalgica. Andreas Johanssons collagefotografier av övergivna sportarenor och sjangserade lågstadieskolor gestaltar den ljuva längtan efter avskildheten. I entrésalen riktar Riitta Vainionpää en rak uppmaning till statsministern broderad i förförisk 70-talsstil; ett verk som korresponderar effektivt med Petra Thorgrens och Håkan Lindgrens stulna moderataffisch om fler poliser på Östermalm. Här hänger också Disa Öhlén Holmströms tendensiösa porträtt av FI – ledarna, Jesper Nyréns utsökta gouachelandskap och Anneli Kuismas koncentrerat angelägna blyertsteckningar.

"Palestina finns I", akryl på pannå © Jan Manker, Maria Lind-juryns val	"Utan titel II", blyerts © Anneli Kuisma Maria Lind-juryns val

I Ricardo Donoso–juryns salar ser det mer ut som på åttiotalet. Här och där glimtar det till av ett modernistiskt ljus, men ofta nog trängs det pseudovirtuosa med det amatörmässiga. Och när Donosogänget tar steget över och ger chansen till ett mer samtida uttryck blir det gärna fel. Vad handlar till exempel Cedric Bomfords bilder ifrån DDR:s utbombade gamla ambassad i Bagdad om? Är fotografierna ett försök att begrunda både de humanitära umbärandena i Irakkriget och i den totalitära staten DDR, så att säga, i ett svep? Vanskligt i så fall eftersom de tre negativt klingande signifikanterna DDR, IRAKKRIGET och UTBOMBAD LOKAL i samma verk ställer till problem.

Bildkonsten är en subtil praktik där varje etisk eller estetisk liten vindpust har ett dagsfärskt värde och allt bygger på att den lilla detaljen eller förskjutningen ofta kan bli hela projektets centrum i slutänden, och om man blandar ihop olika kvaliteter finns risken att hela projektet får en minst sagt otydlig innebörd. Då är det bättre att som Mia Andrée helt enkelt göra golv till tak och tak till golv. Upp och nervända sinnesförnimmelser skildrade så enkelt och vackert kan aldrig bli fel.

" O-förmågor tillkortakommanden med tanke på automatik", handbroderi på färgad/patinerad och vadderad textil © Märit Runsten Maria Lind-juryns val	"Park",lambdaprint, silikonmonterad © Petter Magnusson Ricardo Donoso–juryns val

Varför lockar då jurybedömda utställningar så mycket publik? Ja det är klart att konsten intresserar. Men det egendomliga med Liljevalchs Vårsalong är nog att det mest påtagliga underhållningsvärdet inte ligger i konsten i sig, utan i juryns allomfattande närvaro och gåtfulla mandat, vilket innebär att närmandet till konsten ibland stannar vid en diskussion om urval och refuseringar – redan gjorda eller önskvärda – istället för att leda vidare mot ett rakt och förbehållslöst förhållande till de utställda verken.

Stockholm 2007-02-14 © Björn Larsson

Liljevalchs konsthall | Omkonsts startsida