Martin Wickström berättar historier om tidens gång och världens föränderlighet. På utställningen Maraton på Angelika Knäpper Gallery visas några målningar av lägenhetshusfasader. Skuggorna ifrån tallar och buskar i närheten blir som karaktärer i ett skuggspel på de solbelysta ytterväggarna. Är det här platsen för konstnärens uppväxt? Kan vara så, men det spelar ingen roll. Någonting har hur som helst börjat här. Någonting som var förverkligat och funktionellt men som nu har förlorat sina ursprungliga värden.

Samma infallsvinkel återkommer i några målningar baserade på fotografier ifrån det ökända koncentrationslägret Tuol Sleng i Phnom Phen. Bilderna ifrån koncentrationslägrets museum porträtterar några unga flickor strax innan de torterades av de röda khmererna, avrättades och förpassades till The killing fields. Betydligt våldsammare händelseförlopp än när folkhemmets arkitektur berövas sina ideologiska föresatser, men grundtemat är det samma; det handlar om en generation som växte upp i en värld präglad av starka ideologier. Det handlar om tidens gång som förändrar allt. Precis som i installationen ”Stunder”, som visades på Galleri Engström 1994, handlar det också om unga människors för tidiga död, och den känsla av tomhet som kommer ur sådana tragedier.

Den alltmer drivna fotorealismen i måleriet, den collageliknande sammansättningen av olika bildcitat och intresset för ljusbrytningar mellan inomhus och utomhus gör att Wickströms konst på sätt och vis börjar likna Ola Billgrens tidiga produktion. En skillnad är att det aldrig blir självbiografiskt och platsspecifikt. En annan är intresset för kulörstarka och vemodiga tillbakablickar i form av installationer. Är det så att minnen blir sorgligare om de gestaltas med färgglada leksaker och köksredskap?
      Som till exempel den lilla röda flickcykeln som aldrig packades upp ur kartongen och som nu, femtio år senare, avtäcks och ställs ut. En gång var det någon som köpte den där cykeln och tänkte sig att någon skulle använda den. Något kom emellan och nu är cykeln bara en påminnelse om det som aldrig blev av. Samma sak med Martin Wickströms konst – den är en påminnelse om det som inte blev av.

Stockholm 2007-10-05 © Björn Larsson

© Martin Wickström. Foto Tord Lund

© Martin Wickström. Foto Tord Lund