På kortväggen rakt fram möts man av en svart uttrycksfull, men enkel gest drygt två meter hög. Tre tecknande kringlor i bemålat trä förankras med en avslutande svans nedåt som en stabiliserande ankarkätting. Titeln är ”Korstecken” och leker troligen med den lätt cirkulerande handens rörelse över bröstet, den som formar det självvälsignande tecknet för treenigheten. Korsrörelsen kan ju även symbolisera människans öppna korsform, stående med armarna utsträckta, vidöppen, sårbar eller välkomnande.
Mette Björnbergs tredje separatutställning på galleriet formar sig till en odyssé genom de stora frågornas landskap, om födelse, liv, sjukdom och död. I hennes tappning blir de lika förintande banala som muntert högtravande. Med känsla lockar hon oss att blanda samman den visuella med den taktila omgivningens tecken till en fruktbar ordsallad av förskjutna betydelser.
Mette Björnberg sällar sig till skaran av intressanta objektmakare och skulptörer, exempelvis Bianca Maria Barmen, Helena Mutanen, Klara Kristalova och Katarina Norling, som aldrig låter intellektet ensamt få stå för tolkningen. Kringskuret, men delaktigt får det finna sig i att hudens och tungans minnen blandar sig i leken. Ögat tvingas istället att slicka upp färgen och formerna.
På Björnbergs förra utställning skapades små täta föreställningar med en stiliserad säng som stomme. Den här gången är utgångspunkten annorlunda, varje verk på sin sockel, självtillräckliga klossar i en större berättelse. Den virkade ”nedkomsten” hänger tungt som en droppformad knopp på väg att brista. ”Svavelsångens” gulfebriga lussekransmoln klingar av dubbelbottnad eufori.
Något kan jag sakna omedelbarheten från den förra utställningen. Här förstärks istället motsatsen med den slutna glasmonterns av- och uppvisande estetik i några fall. Men i detta sammanhang är den förlusten kanske en nödvändig poäng.
Stockholm 2008-04-15 © Susanna Slöör |
|
"Korstecken" 2007-08, Bemålat trä 220x110x45 cm
© Mette Björnberg
"Nedkomst" 2008, virkad skulptur 440x35x35 cm
© Mette Björnberg
|
