Marcus Eek har åter bytt galleri från senast Lars Bohman till Roger Björkholmen. De kolossala avstånden och de tysta landskapen är även nu i fokus. Rymdperspektiven och svindlande hav kompletteras av ödesmättade skogsklädda vidder och nakna berg. På ett sätt skulle man kunna tolka det som att Eek motivmässigt knyter tillbaka till ett tidigare mer tydligt uttalat landskapsmåleri samtidigt som stämningen från de känslomässigt laddade utomjordiska rymderna behålls.

”Kontinenterna flyr nu åt alla håll, från oceanens centrum Det centrum som finns överallt Också i alla individer”, skriver poeten Göran Sonnevi i samlingen Oceanen. Vändandet och vridandet på inre och yttre, centrum och periferi, känns besläktat med Eeks måleri, där båten för fulla segel symboliskt seglar ut över okända djup. Viljan att överbrygga avstånden kan handla om individens svindel inför sin mentala avgrund. Men man kan lika gärna se den som dennes fruktlösa försök att bemästra sin försvinnande litenhet inför ett övermäktigt omgivande allt.

Laborerandet med måleriets olika materialmässiga möjligheter gör Marcus Eek till en ständigt intressant och givande bekantskap. ”Mekaniskt” sugande drag med bred spatel skapar gradienter som lånar sig till segel och "vågspel". Tecknande direkt med färgtuben kombineras med stänk och slöjaktigt tunna färghinnor. Månglittret sprayas direkt på duken, som ofta lämnas rå i stora partier. Säkert och utan att förälska sig i enskilda effekter denna gång, låter Eek tekniken följsamt föra den tematiska berättelsen vidare.

Stockholm 2008-09-08 © Susanna Slöör

"Moonlight Serenade I", olja, 100x119,5 cm, 2008
© Marcus Eek

"The Last Samurai", olja, 130,5x129,5 cm, 2008
© Marcus Eek