Stockholms galleriliv berikas för närvarande med nya gallerier var och varannan månad, känns det som. Framtiden och nästa lågkonjunktur lär utvisa uthålligheten bakom alla dessa goda initiativ.
     Konstnärsdrivna Galleri KG52 har nyligen startat i lokaler med gallerihistoria på Kammakargatan. Utställningen med Thomas Efverström är galleriets tredje.

Förra gången Thomas Efverström var aktuell med utställning i Stockholm var i ateljén på Konstnärshuset för ett par år sedan. Här har han nu fått möjlighet att breda ut sig och koncentrerar utställningen till främst måleri, även om ett och annat objekt fortfarande finns med.
      Som tidigare kan Efverström utgå från ett fragment av verkligheten, som en del av ett verktyg eller maskin. De former som lösgjorts har ryckts loss ur sitt sammanhang; kvar blir spåren av konstnärens intensivt riktade uppmärksamhet. Den ackumulerade koncentrationen känns käpprakt lystrande som fältharens, eller envist knackande som en systematisk hackspetts.

Verken bärs av sin specifika utvaldhet som på ett märkligt vis ordnar dem en bit ifrån varandra – i tid. De tydliga pauserna som omgärdar varje infall, idé och slutlig form känns välgörande.
      Formerna kan flyktigt föra tanken till Torsten Andersson och de markerade skillnaderna till Sverker Broström. Efverström klarar jämförelserna väl utan att förlora sin egen röst. Här finns dessutom en känslighet för den poetiska detaljen, som att subtilt förskjuta en färg och låta ett objekt glimma till av en skör hinna kornig ultramarin. Man avundas förmågan att inte låta sig lockas att upprepa en målning som ”Verktyg”, utan låta den få vara en solitär, ett utropstecken.

Stockholm 2008-03-12 © Susanna Slöör

"Verktyg", © Thomas Efverström

"Arktisk låga", © Thomas Efverström