Håller man sig inom sitt noggrant utmejslade uttryck lär historien komma i kapp en vart tionde år, har mången klok och luttrad målare framhållit. Det skulle kunna gälla Roj Friberg, som idag framstår som högst aktuell med sitt dystopiskt präglade bildspråk. Det färgas av en paradoxal misstro mot och samtidig tro på människan. I annat fall skulle hon väl inte tilltalas.

Dessa humanistiskt präglade anklagelseakter med märkliga rötter och förgreningar bakåt till kristendom, upplysning, socialism och existentialism har andra självklara uttolkare. Inom litteraturen går tanken till Lars Ahlin. Den kanske närmaste kusinen och tillika ”namnen” rent bildspråkligt är självfallet Roy Andersson med sina filmatiserade tittskåpsvärldar. De båda Roj/Roy fixerar oss vid bildrutans fötter. Ur husfasadernas gråa fönsterrutor stirrar dess främmande innevånare, kanske främst för dem själva, i klasar ut mot galleriets vita tomrum. Smärtans körer lyfter sina ansikten och händer mot oss under stumma utrop. Överhetens pincenéförsedda plyte stelt fixerad i kragens vita grepp möter överlägset betraktarens blick. I den gemensamma grundsynen samsas en vanmäktig avsky mot övergrepp och orättvisor med en tro på något inneboende gott – ständigt spirande som ogräset om än nästan kvävt.

Med sällsynt teknisk bravur fyller, mättar och ristar Roj Friberg sina innehållsrika pappersark. Berättelsens tungt polerade ytor byggs upp av vax och pigment. Bindemedlet låter färgen klinga dovt, spetsigt och skirt i en märklig kombination. Ljuset som faller in i interiörerna med tung 1800-talsmöblering är i sig självt skådespelet om människosjälens historiska dispyter, diskutabla segrar och tillkortakommanden. Varje ting som väcker minnen bär sin förlupna tid stoiskt, i visshet om att förlusten växer genom att avståndet ständigt vidgas. Intressant nog väcks återkommande nyhetens behag till liv i relation till historiens artefakter.
      Människokynnets fåfänga piruetterande fångar Roj Friberg med en poetik som förhoppningsvis även lockar en yngre generation betraktare och bildskapare. Återkomstens systematik behöver ju inte innebära att man nöjer sig med hjul av sämre kvalitet.

Stockholm 2008-10-07 © Susanna Slöör

"Rättens väktare",100x125 cm © Roj Friberg

"Salong", 90x120 cm © Roj Friberg

"Talare" © Roj Friberg