Omkonst - Gunilla Hansson, Galleri Oijens, Göteborg

www.omkonst.com:
Rötter vid havet
Gunilla Hansson, Galleri Oijens, Göteborg, ??/1 - 26/1 2008
Text: Margareta Persson

Inför Gunilla Hanssons utställning på Galerie Oijens i Göteborg erinrar jag mig några utställningar jag sett av henne tidigare. Redan från början har hon haft ett konceptuellt förhållningssätt till måleriet, vilket tog sig uttryck i projekt och installationer. Hon frigjorde sig från måleriets tvådimensionella begränsning genom att bland annat iscensätta installationer och happenings utifrån de tre primärfärgerna. I ”Flytande markering” en utställning på SAK:s galleri i Stockholm 2002 , utforskade hon vattnet som element och lät färgat vatten passera i genomskinliga plastledningar.
På Galerie Oijens ställer hon nu ut verk på papper där hon fortsatt sin undersökning av måleriet. Den här gången genom att arbeta med akvarellfärg och blyerts på slätt teckningspapper. Skickligt utnyttjar hon den transparenta vattenfärgens uppträdande för att gestalta en berättelse i flera dimensioner. Genom valet av vattenfärgstekniken knyter Gunilla Hansson dessutom an till sina rötter vid havet, eftersom hon är uppväxt i ett kustsamhälle i norra Bohuslän. En plats som också får bilda själva utgångspunkten för en stor installation som hon kallar ”Den plats jag fixerat”. Den består av 20-talet enskilda kollage av akvareller och bläckstråleutskrivna foton. Det handlar motiviskt om havet och positionsbestämning, om att kunna ta ut en riktning, välja farled, väg. Men som helhet blir ”Den plats jag fixerat” en karta över en terräng, som inte bara inbegriper havet utan också det befintliga rummet genom att själva väggen med spåren från tidigare utställare blir en del av verket. Gunilla Hansson använder sig av de olika akvarellfärgernas egenskaper att genom så kallad bitning teckna pregnanta linjer eller hopa sig till formliga öar omgivna av genomskinligt vatten. En flödig topografisk karta uppstår i kontrast till de exakta blyertslinjerna för positionsbestämning. På ett plan kanske en lek med olika språkliga innebörder men här finns också ett djupt allvar bortom dessa föreställningar.

”Minneskarta” har Gunilla Hansson kallat det sista verket i en svit som är hängd som en oavbruten linje, eller sats. Verk som visar vilken vikt Gunilla Hansson lägger vid just titlarna och att de genomgående blir en integrerad del av verket: ”Terräng med två sjöar”, ”Obebott område”, ”Geografisk förskjutning”, ”Omformulerad plats”, ”Slutpunkt, ”Beskrivning av ett sakförhållande” och så vidare.
Språket blir i några lite mer humoristiska verk både det visuella tecknet och innehållet. I ”Farled” bildar akvarellens rännilar på en metanivå just en farled samtidigt som ordet farled formas. ”Farvatten” är en annan akvarell som fungerar på ett snarlikt sätt. Här är begreppet farvatten med sin spegling inskrivet som ett regn under moln av anhopat pigment. Det är befriande och roligt i en utställning som imponerar genom sin konsekvens.

Omkonsts startsida