Ulf Holgersson deltog i en samlingsutställning på Thielska Galleriet för ett drygt år sedan och återkommer nu med sin första separatutställning i Stockholm. Han framstår här än tydligare som en ömsint uttolkare av en svensk poetisk målartradition. Skogsbackarna intas av figurer nära släkt med Ernst Josephsons ”Gåslisa” och ”Näcken” samt Hilding Linnqvists gåtfulla hyllningar av Tintomara. I Ulf Holgerssons tappning läser androgynen inte ett brev utan håller handen lyssnande bakom örat som en uppmaning till oss att möta det spirande och nästan ohörbara i tillvaron.

Hur ska man tolka dessa hägrande kvinnogestalter, så vaga i sin identitet att de lika gärna skulle kunna vara alter egon för eller en aspekt av upphovsmannen själv? Kanske kan de ses som den gläntande porten, mellan dig och mig, han och henne eller dikt och verklighet?
      Påfallande ofta möter man åkallandet av dessa gestalter hos målare med en särskilt utvecklad sensibilitet. Jag känner en stor respekt inför Ulf Holgerssons öppna förhållningssätt till sina nutida och dåtida kolleger, och att han i detta sammanhang tryggt nynnar i sin noggrant utmejslade stämma.
      Rent utställningstekniskt hade jag kunnat önska mig en glesare hängning, då även lågmälda röster kan tala i mun på varandra. Men detta förtar inte intrycket av att Holgersson funnit sin stig och litar till sin inre vägvisare.     

Stockholm 2008-02-27 © Susanna Slöör

"Lyssnare" © Ulf Holgersson

"Vattenriket" © Ulf Holgersson