På Galleri Aveny visar Eva Jacobson en stor svit målningar med udda gestalter som tycks ha henne i sitt grepp. Det är knollriga, amorfa, förvridna, hårdmjuka figurer som är i ständig rörelse. De balanserar, halkar och slinter, sträcker ut, jabbar, slår knut på sig och ropar grönt och ihållande. Det är inte skrämmande, snarare energiskt, intensivt och ofta lyckligt. På den bortre väggen i galleriet hänger tre målningar som i synnerhet fångar mitt intresse. I dem är rummet lika sammansatt och förunderligt som figuren och fungerar självklart som målerisk komposition eller enligt drömmens logik. De skildrar ögonblickliga skeenden, där såväl rummet som figuren är aktörer.

I målningen "Sweet Dreams" har figuren lagt sig ner eller ramlat med överkroppen hängande ner från bordet, underkjolen sveper åt fel håll och döljer resten av kroppen. Vi ser bara mameluckerna och fötterna som ligger i en oroväckande spänd position. Längre in i rummet finns en mörk trävägg som lyser boaserat.
Bredvid figuren vinklar sig en rosa oval i nittio grader och bryter mot tyngdlag och vaneseende.
     I målningen nästintill ligger figuren också i en stel position på en upphöjd yta och ser handfallen ut. Men uppgivenheten i uttrycket känns mer som ett prövande av en roll än som något ångestladdat. Bredvid står en mindre ockrafigur och skriker upphetsat i en grön pratbubbla. Dessa figurer ingår i målningen lika mycket som nödvändiga färgformer som i den narrativa strukturen.
     Och det är när dessa skiljelinjer upphävs som det blir riktigt intressant. Och då är det inte längre säkert vem som har vem i sitt grepp.

Stockholm 2008-09-18 © Tora Windahl

"Spirit and birds", 50x70 cm, olja © Eva Jacobson

"Sweat dreams", 80x90 cm, olja © Eva Jacobson