Vi lever idag med förhållningssättet att konsten bestäms i rampljuset. Konsten kan beskrivas som både den inringande ljuskäglan och vad den ljussätter. Allt som hamnar i skuggan går därmed att bortse ifrån, även om det skulle in till förväxling likna konst. Riktigt hur djupgående denna inställning är i förhållande till hur man bedömer bild har jag nog inte känslomässigt insett. Då menar jag bilder framställda i mer traditionella uttryck som måleri och teckning. Framför Martin Jacobsons teckningar som imiterar etsning står det emellertid blixtrande klart att min instinktiva bedömningsgrund fallerar. Här handlar det inte om att ta ställning till förhållanden i bilden. Man måste förstå hans bilder utifrån själva akten att hämta och sammanställa bildelement från andra håll som sedan ställs under konstens ljuskägla. Att värdera sättet att gestalta blir därför tämligen meningslöst.

Inspirationen hämtas från övergivna bildvärldar och i illustrationer. Jag fascineras av den dubbla förlust som flera av sammanställningarna utstrålar. Förlagorna är bland andra grafiska blad med antika lämningar som redan när de utfördes rymde ett tillbakablickande. Jacobson återuppväcker intresset för glömda ideal och världar, likt en skattsökare utan nycklar att tolka upptäckterna med. Glömskans slöjor skapar nya och privata sammanhang i labyrinterna av nedbrutna strukturer.
      Teckningarna som imiterar etsningsteknik rymmer även en annan tidsaspekt som ofta återkommer hos yngre bildkonstnärer. Man hänger sig åt ett prudentligt ”hantverk” vars syfte tycks vara att det tar tid att utföra. Förhoppningsvis är det ingen som upplever detta petimeter-arbete som ”fint”, i så fall är konstscenens skoningslöst urskiljande ljussken än mer deprimerande än jag trodde. Förtjänsterna med Martin Jacobsons verk ligger inte i den grafiska tekniken, utan i framvisandet av det glömda, även inom konstens domän.

Stockholm 2008-02-21 © Susanna Slöör

"Konstnär", 2007, 70 x 100 cm, tusch på papper
© Martin Jacobson

"Målare" (del av diptyk), 2007, 70 x 100 cm, tusch på papper
© Martin Jacobson