På Daniel Jensens första separatutställning i Stockholm väljer han att visa bredd och mångsidighet. Men upplägget är inte helt självklart och presentationen hamnar i ett mellanläge mellan en installation och en mer traditionell utställning. En renodling hade förmodligen lyft en lovande Stockholmsdebut ännu högre.

Som starkast står teckningarna fram. Där är Jensen galet lekfull i sina endast lätt människoliknande figurer och med den dräglande sorgesamma ledarhunden som en ständigt återkommande aktör. Ritstiftet skänker uppenbarligen den frihet och snabbhet Jensen så väl behöver. Improvisationerna fullföljs konsekvent och kolet avtvingas hela sitt valörmässiga register, samtidigt som berättarivern är påträngande och naturligt fräck. Man anar här ett intresse för neofigurationen, ofta med inslag från olika subkulturer, som under det senaste årtiondet verkat så befriande för den klassiskt nedtyngda tecknartraditionen.

I målningarna däremot finns en antydan till stumhet vilken delvis kan förklaras av det svårhanterliga materialet, men ändå inte helt. Jag anar där en möjlig bristande rutin, vilket naturligtvis kan ses som charmigt naiviserande men även som något ännu inte helt utvecklat. Någon äktnaivism är det definitivt inte tal om, snarare då ett medvetet och oftast underhållande skruvande av formspråket. Knappast en enda rak linje går att finna vilket skapar en böljande och expressiv känsla, till viss del lik den i Chaim Soutines gatuskildringar från 1920- och 1930-talet. Oftast är det fascinerande men den självklara auktoriteten från teckningarna saknas ännu.
       Däremot är de objekt som Jensen presenterar i flera fall ett klart tillskott för helheten då de genom sin formmässiga galenskap i högre grad ansluter till och kommunicerar med teckningarnas fria fantasivärld. Till exempel är "trollet" i hörnet med en naken glödlampa som enda livskamrat obetalbar i sin humoristiska framtoning.

Stockholm 2008-04-03 © Leif Mattsson

Utställningsvy © Daniel Jensen

"Archaeology", 2008, olja på duk, 125x170
© Daniel Jensen

"Ensemble", 2007, kol, 70x100 © Daniel Jensen