Det är påfallande hur ofta målarna återkommer till växtrikets rytmiska formspråk. Till dessa sällar sig Alexandra Kern. Mot dukens eller papprets vita tystnad eller lågmälda mummel pausar blomsterkronor medan stängeln sakta rinner iväg.

Repetitionen finns nedärvd i växternas arvsmassa tillsammans med förmågan att påpassligt avvika i jakten efter de bästa betingelserna för fortsatt liv. Häri ligger en beredskap som påminner om målarnas parerande för att upprätthålla bildens sköra balans. Skönheten destilleras ur saknaden efter den jämvikt som redan hunnit rubbas. Med förändringen och upprepningen som drivmedel uppstår spelet för evigheten som konsten är en skärva av.

Fotopolymergravyrer samsas med akrylmålningar på ett utmärkt vis i Konstnärshusets grafikgalleri. Hängningen är välgörande återhållen och lyfter fram förtjänsterna hos båda teknikerna. Man tackar även för att grafiken exponeras oglasad.

Alexandra Kern spelar ut växtdelarnas inneboende mönster emellanåt i asymmetriska kompositioner där dessa hänger tungt i överkanten mot en tömd underliggande ljusrymd. Känslan av att något är på väg att brista är påtaglig om än inte särskilt skrämmande. Det känns lika naturligt som när vattendroppen mättats tillräckligt i kanten av ett blad och slutligen med hjälp av tyngdlagen glider av. Bladet sprätter till inför sin återvunna frihet. I det ögonblicket har färgen och underlaget i Alexandra Kerns fall bildat en subtil men beständig allians.

Stockholm 2008-09-30 © Susanna Slöör

"Shelter", akryl på duk © Alexandra Kern

"Cross", fotopolymergravyr © Alexandra Kern