"Weltuntergang", 2001-02, 300 x 500 cm, © Per Kirkeby Credit: Louisiana Museum of Modern Art. Erhvervet med støtte fra Ny Carlsbergfondet

I korridoren till den södra flygeln börjar utställningen: små, handfasta bronsavgjutningar uppradade på en hyllavsats i all anspråkslöshet. De är Per Kirkebys skisser inför sina tegelverk. Mörka och livfullt krumma, nästan klumpiga skulpturer som kontrasterar totalt mot de strama, ljusa tegelbyggen, vilka de föregår.
      Bronserna är en lågmäld inledning till det massiva crescendo som utgör fortsättningen, väl inne i själva flygeln. I sal efter sal hänger monumentala målningar från 80-, 90- och 00-talen, Kirkebys storverk, handplockade och inlånade av Louisianas direktör, tillika utställningens curator Paul Erik Tøjner.
Omsorgsfullt, halsbrytande och med en sanslös färgprakt blottlägger och redovisar Kirkeby processer, händelser, platser och strukturer. Måleriet beskriver skeenden och förändringar i olika tempo och i flera nivåer. Tempusvariabeln tycks aktiv i samtliga verk. Det är innan eller efter och ibland mitt i ett dramatiskt presens.

"Tillbakablick I", 1986 Linda Pace Foundation © Per Kirkeby, Courtesy Galerie Michael Werner Berlin, Cologne & New York		"The Siege of Constantinople", 1995 Tate. Purchased 1998 © Per Kirkeby, Courtesy Galerie Michael Werner Berlin, Cologne & New York

Titlar saknas ofta, men där de finns är de antingen sakliga beskrivningar som Leiser Wellenschlag, Grün (Gentle Waves, Green) eller mer storslagna som Weltuntergang (End of the World). Märkligt nog finner jag diskrepansen trösterik. Som att jordens undergång inte är något drastiskt annalkande med ett definitivt datum, utan snarare del av samma, redan pågående process som de gröna vågorna ingår i. Då uppstår heller inte reflexen att värja sig inför Kirkebys pretentioner. De existentiella spörsmålen ingår i studiet av skogen. Och det går bra att låta sig hänföras av lysande primärfärgsdeltan under brun och brusten penselteckning.

Figurer, afton, 1983, olja på duk, 200 x 400 cm, Musée des Beaux-Arts de Nantes © Per Kirkeby, Courtesy Galerie Michael Werner Berlin, Cologne & New York

Detta är Kirkebys tredje separatutställning på Louisiana sedan 1990-talet. Ambitionen nu är att visa mästaren Kirkeby, och han presenteras i samtliga kringtexter som Nordens bästa (nu levande) målare. Det finns ytterligare ett uttalat mål med utställningen och det är att åskådliggöra Kirkebys teoretiska och intellektuella förankring samt sudda ut bilden av Kirkeby som en renodlad expressionistisk färg- och naturlyriker. I samma koncept ingår att försöka bibringa besökaren insikt i vad Kirkebys värv egentligen handlar om. Dessa avsikter står att finna i den diskursiva delen av utställningen – programblad, pressinfo, Louisiana Magasin. Diskursen är, till skillnad från konstverket, alltid uppdaterad och anpassad. Därför tycker jag att det är viktigt att hålla isär dem, åtminstone rent rumsligt.
      Då blir det problematiskt när en av utställningens byggstenar – filmen om och med Kirkeby – visas i hart när varje sal med målningar. Filmen är egentligen en del av katalogen (som medföljande dvd) och är ett en timme långt ihopklippt samtal mellan Per Kirkeby och Paul-Erik Tøjner. I samtalet återfinns såväl Kirkebys som Tøjners tolkningar, åsikter och förväntningar kring Kirkebys måleri. De talar om specifika målningar och just de avsnitten visas på skärmar i anslutning till de rum där den målningen hänger.
Säkert vill de i all välmening bjuda betraktaren på möjliga ingångar. Men risken för sammanblandning av diskurs och konst är uppenbar. Och det blir väl ängsligt emellanåt när såväl trädstudier som polarresor skall inordnas under den egentliga innebörden.
      När man visar en så kraftfull och övertygande målare som Kirkeby så behöver man kanske istället vaska fram hans spretighet och inkonsekvens. Osäkerheten som finns som en inneboende längtan i de trubbiga bronserna, helt nödvändig för att föda sin motsats i tegelmonumenten.

Stockholm 2008-10-03 © Tora Windahl

Louisiana, Danmark | Omkonsts startsida