Tydligt avgränsade från varandra i varsitt långsmalt pappersark skapar livsträden en sällsam gemenskap – solitärer på rad rummet runt. Tunna stammar står stilla och blodfärgade. Grenverkens alltmer finmaskiga strävan efter ljus och syre, kan naturligtvis även tolkas som strävan att ge näring – åt kroppens väntande kött. Rött och vitt är färger som i emblematisk kombination signalerar om lekamlig hjälp. Signalen är till lika delar hoppingivande och hotfull. Katarina Klingpor Ekelunds sparsmakade måleriinstallation skulle nog kunna uppfattas som provocerande placerad i en sjukhuskorridor, som alltför nära hjärtat i verksamheten.

Även om konstobjekten under tämligen lång tid betraktats som en del i ett sammanhang, dit även rummet räknas, är det sällan man ser utställningar som fullt ut drar konsekvenserna av detta. Det gäller oavsett uttryck. Med enkla medel lyckas dock Katarina Klingspor Ekelund skapa en plats där föreställningen om verk och infattning kollapsar. Här uppstår en specifik situation, en direkt upplevelse, som är större än summan av de ingående enskildheterna.

Blodomloppen eller dungen av sly kompletteras av två objekt i projektrummet. Med vingmutter kniper de om midjan på ett antal tomma ark. Vita som köttet. Stilla står de som obrukbara vindflöjlar. Eller mediterar de över innehavarna till de fint förgrenade ådernäten i rummet bredvid och deras ogenomträngliga journaler.

Stockholm 2008-12-03 © Susanna Slöör

"Träd" (detalj), färgpenna
© Katarina Klingspor Ekelund

Utan titel, järn och papper
© Katarina Klingspor Ekelund