Märta König borde ha kunnat debutera tidigare i Stockholm. Hon tillhör generationen Mejan-elever (Konsthögskolan), som gick ut skolan i slutet av 1990-talet. Flera är begåvade målare som exempelvis Åsa Larsson, Linn Fernström och Yngve Rådberg för att nämna några. Märta tillhör även hon dessa gynnade målare med en naturlig fallenhet för detta svårbemästrade medium. (Det krävdes väl också ett visst mått av egensinnighet för att stå emot alla nya konstnärliga uttryck att utforska.) Själv valde hon att lämna utbildningen efter något år med motiveringen att den var för dålig, om jag minns rätt. Hon kunde lika gärna stå och jobba själv i ateljén i Halmstad. Men som alla vet utvecklar utbildningen inte bara talangen (förhoppningsvis), den tryggar identiteten som konstnär. Omständigheterna som livet utanför bjuder på är mäktiga konkurrenter om uppmärksamheten.

Med stor nyfikenhet men med viss bävan och har jag sett fram emot den här utställningen. Lyckligtvis infrias förväntningarna om att den där speciella rösten skulle vara intakt. Nu färgas den dessutom av det längre tillryggalagda livets välgörande mognad. Här finns en potential som ett vässat självförtroende och en fokusering kan förlösa till något stort.
     Framförallt är det porträtten, placerade i olika sammanhang, som fascinerar. Känsligheten inför personerna hon skildrar kan påminna såväl om Lucian Freud som om Olle Skagerfors. Båda på sitt sätt människoskildrare som suveränt befruktar den betraktades inre liv med sitt eget. De mer drastiska och naiviserande dragen kan sökas på annat håll, hos X:et, Wigert, Ingvarsson med flera. Man imponeras oupphörligen av målarna som delar denna kroklinjiga tradition, utan att ge avkall på sin ton och sitt röstläge.     
     Jag uppfattar Märta König som naturligt tillhörande skaran av drivna berättare, med eller utan kunskap om dem från början. Internationellt kan man söka de expressionistiska dragen hos andra ur Londonskolan som Frank Auerbach och Francis Bacon samt hos tyska vildar som exempelvis George Bazelitz. Förhoppningsvis antar nu Märta König utmaningen, att med kraft och känslighet precisera sin roll i sammanhanget.

Stockholm 2008-08-30 © Susanna Slöör

"Birgitta i ateljén", 2008 © Märta König

"Lena", 2008 © Märta König